| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRYNGRA föryŋ4ra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (föry`nngra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (tillf., i vitter stil, Levertin Diktare 203 (1898)), -ING; -ARE (tillf., i vitter stil, Levertin Diktare 171 (1898)).
eg., med avs. på levande varelse: göra ung l. yngre (i allm. gm förlänande av egenskaper som äro utmärkande för ungdomen), göra ungdomlig, förläna större livaktighet l. kraft l. friskhet l. skönhet o. d.; äv. (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. med avs. på annat än levande varelse: förnya, ersätta med l. tillföra yngre krafter o. d., skänka nytt liv, komma att leva upp igen; i pass. med intr. bet. l. (numera i sht i a) ss. refl.: bliva ungdomlig, få större livaktighet l. kraft osv., förnyas; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; ss. vbalsbst. -ing äv. mer l mindre konkret (jfr a). Framträda i föryngrad gestalt. Kåren behöver föryngras (genom tillskott av nya krafter). Lafontaine SmVSkr. 1: 134 (1799). Iduna, genom hvars äpplen gudarna föryngras. Geijer Häfd. 328 (1825). Hebes föryngrande dryck. BEMalmström 6: 22 (1844). Det slags skapelser, som föryngra sig och lefva upp i nya slägten. Castrén Res. 1: 250 (1852). När skola .. idrotter af alla slag föryngra och stärka äfven den svenska racen? Ödman UngdM 1: 154 (1874, 1881). Naturen föryngras och folken med den. Sander i 3SAH 6: 20 (1891). Jag (kände) mig .. åtminstone tjugu år föryngrad. De Geer Minn. 1: 52 (1892). Naturen själf, .. denna .. föryngringens källa! Hahr ArkitH 457 (1902). Föryngring genom experimentellt upplivande .. av den åldrande pubertetskörteln. Larsson Steinach (1920; boktitel). (†) Hans fel också föryngras (dvs. förnyas) plär. Strand Tidsfördr. 1: 84 (1763). — särsk.
a) skogsv. (gm avvärkning o. skogsodling l. möjliggörande av självsådd) sörja för (skogs) förnyande l. återväxt; ss. refl. l. i pass. med intr. bet.: gm självsådd förnyas, återväxa; särsk. ss. vbalsbst. -ing: förnyande, (åstadkommande av) återväxt, äv. konkret, om (parti av) återväxande skog. Hos täta naturliga föryngringar inträder det största aftagandet (i tillväxten) redan i tidigaste ungdomen. Kinman Guttenberg 86 (1890). Ett schema, efter hvilket de norrländska skogarne skola föryngras. LAHT 1894, s. 135. (Tallskogen har) en god växtlighet samt kan föryngra sig. Lundström Skog. 12 (1895). Utmärkt vacker föryngring af gran i bokskog finnes. SkogsvT 1906, s. 464. — jfr BOK-, EK-, TALL-FÖRYNGRING.
b) bot. ss. vbalsbst. -ing: nybildning av vegetativa skott l. av växtindivid, innovation. Agardh LinnéArt. 48 (1885). — särsk. om process hos lägre växter varvid en cells hela innehåll sammandrager sig o. bildar en ny cell (jfr SVÄRMCELL), som lämnar moderväxten o. ger upphov till ett nytt, självständigt individ. Lundström Warming 13 (1882).
c) trädg. (gm stark beskärning) framkalla bildning av nya grenar på (fruktträd). (Man) föryngrar .. dem (dvs. fruktträden) genom beskäring. Eneroth Pom. 1: 124 (1864). LAHT 1906, s. 85.
d) landt. med avs. på gräsvall l. äng: (gm harvning l. insådd l. gm några års kultur) förbättra gräsväxten. MosskT 1891, s. 329. Uppl. 2: 78 (1903). — jfr VALL-FÖRYNGRING.
e) brygg. med avs. på öl: göra färskare o. kraftigare (gm ersättande av bristande glykos). Lindberg Ölbr. 125 (1885).
(a) -FÄLT. skogsv. jfr -YTA. Får böra aldrig få beta i utmark, där föryngringsfält finnas. SkogsvT 1906, s. 245. —
(b) -GREN. bot. vegetativt skott varmed växten tillväxer. BotN 1878, s. 53. Neuman Bot. 11 (1890). —
(a) -HUGGNING. skogsv. om huggning l. avvärkning som utföres med särskild hänsyn till skogens föryngring; ofta i inskränktare anv.: slutavvärkning, huvudavvärkning. SD(L) 1894, nr 90, s. 4. Hufvudafverkning eller föryngringshuggning. Haller o. Julius 128 (1908). —
(a) -HYGGE. skogsv.
2) område där föryngringshuggning ägt rum. De s. k. föryngringshyggena (ha) sedan länge tillbaka varit utsatta för betande. SDS 1898, nr 28, s. 3. —
(a) -LUCKA. skogsv. inom ett skogsbestånd upptagen lucka avsedd för beståndets föryngring. SD(L) 1905, nr 24, s. 8. —
(b) -LÖK. bot. i ett lökfjälls veck uppkommande liten lök som utgör början till ett nytt individ, nylök. ActaHortBerg. III. 1: 12 (1897). —
(a) -TID. skogsv. om den tid som erfordras för uppkomsten av ett nytt skogsbestånd, tid för återväxt. SD(L) 1895, nr 222 A, s. 8. —
(a) -YTA. skogsv. område varå föryngring försiggår l. kan l. är avsedd att försiggå. SkogsvT 1903, s. 192.
Spalt F 3586 band 9, 1928