Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II A) FÖR-ÄMNA, v., anträffat bl. i inf. o. ss. vbalsbst. förempningh (-empn- 1527) [fsv. foräma; efter mnt. vorevenen, ordna, försona, förlika, till evenen, göra lika, till even, adj., motsv. t. eben (se JÄMN); jfr ä. d. forevning] (†) förlika, försona; ss. vbalsbst. -ing: förlikning, fördrag, överenskommelse. GR 4: 47 (1527). Ihre (1769).
-ÄN, se FÖRRÄN.
-ÄNDA, sbst., se FÖR, adv.2 ssgr.
(II B) -ÄNDA, v. [fsv. forända; jfr ä. d. forende, mnl. o. t. verenden] (†) avsluta, uppgöra. At saken tiil bestaandt förændat wore. GR 1: 158 (1523). När alla saker äro förändadhe och affhandladhe (osv.). Rothovius 1Pred. D 2 a (1623). RARP 4: 435 (1650).

 

Spalt F 3598 band 9, 1928

Webbansvarig