Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALLIKAN gal1ika4n, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. gallican, sbst. o. adj.; av mlat. gallicanus, fransk, till gallicus (se GALLICISM)]
1) (†) fransman; franskvän l. av fransk kultur påvärkad person. SP 1780, s. 982. LHammarsköld (1806) hos Hjärne DagDrabbn. 230.
2) (numera knappast br.) kyrkoh. anhängare o. förfäktare av den gallikanska kyrkans (särskilda) friheter. NSvTidskr. 1880, s. 435.
Avledn.: GALLIKANISM, r. kyrkoh. (riktning som omfattar) den gallikanska kyrkans lära. NSvTidskr. 1880, s. 433.

 

Spalt G 57 band 10, 1928

Webbansvarig