| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GANSKA gan3ska2, adv., förr äv. adj. oböjl.; komp. ss. adv. (tillf., se II 3 slutet) -are.
I. (†) adj.
1) hel, hel och hållen; äv. om tid. Vtåff huarie lagsagw kring om ganska rijkit. GR 5: 40 (1528). Ett heelt ganska åår egenom. Svart Ähr. 57 (1560). Vthi ganska siw Konungars tijdh. Schroderus JMCr. 20 (1620). Thet warade en ganska heel dagh. Dens. Liv. 739 (1626). Vthi den hela ganska helige Skrifft. SNicolai OEhrichson D 2 b (1639). Bliberg Acerra 169 (1737). Borgarståndet, hvilket blott i 5 à 7 städer får bilda egna valkretsar .. men i de öfriga städerna slås i hop med den ganske menighet. VFPalmblad (1847) hos Ahnfelt Rääf 307. — särsk.: fullkomlig, fullständig, full (se d. o. 8), all möjlig, all (se d. o. III). Visb. 1: 22 (1572). Seglatzens perturbation i Sundedt ähr Sveriges chrones .. ganska ruin. AOxenstierna 1: 582 (1643).
2) ansenlig, betydande, mycket stor. Mester Dijrich lågh (vid Västerås) medh en ganska hoop wälröstadt Krigzfolck. Svart Ähr. 63 (1560). Härvid blef ett ganska sorl i kyrkan och alla skreko : nei, nei. VDAkt. 1796, nr 80.
II. adv.
1) alldeles, fullständigt, helt och hållet, helt; numera nästan bl. i uttr. ganska riktigt, alldeles riktigt. Her j landit sthaar aldelis gandtzska wel tiil. GR 2: 247 (1525). En gantz ny deegh. Gl- 1Kor. 5: 7 (NT 1526). Emedan samma ort ganska af nyo skulle blifwa befästatt. Dahlberg Dagb. 32 (c. 1660; uppl. 1912). Ehuru .. därom alldeles icke är fråga, utan om något ganska annat. Sander Marmorlej. 20 (1896). Jag antog, att det var Malmköpings torg, såsom det ock ganska riktigt var. Ödman Reseb. 28 (1907). Cannelin (1921).
2) (numera föga br.) mycket, högligen, i hög grad, övermåttan, ytterst, synnerligen. När the sågho stiernona wordho the ganszka gladhe. Mat. 2: 10 (NT 1526). (De) som intet gå til kyrkio eller och ganska sällan. RA 3: 104 (1593). På ganska longt när. Swedberg Schibb. 40 (1716). Lindfors (1815). Snart hörde jag honom spela om sin ganska stora längtan. Lagerlöf Troll 2: 257 (1921). Anm. Enl. Östergren (1924) kännetecknas bet. 2 av starkare tonvikt på ordet. — särsk.
a) (numera knappast br.) bestämt av så, förr äv. huru. (Gräshoppor) så ganska monga, at tilförenna theras like intit warit hadhe. 2Mos. 10: 14 (Bib. 1541; Luther: so seer viel). Huru ganska gladh är han aff tinne hielp. Psalt. 21: 2 (Bib. 1541; Luther: wie seer frölich). Det händer så ganska sällan, at man knapt har derpå et enda exempel. Björnståhl Resa 1: 123 (1770). Almqvist Kap. 56 (1838). Den skatt, som för ditt öga blänker, / Du äger den så ganska kort. Runeberg 4: 20 (1857).
b) (†) bestämmande en komp. l. därmed likvärdigt ord. At the prelater j wor tijdh äre skulle haffua ganska fulkombligare lärdom än Christus sielff och hans apostlar haffua hafft. OPetri PGalle E 1 a (1527). Gravitas specifica af syran är ganska flere resor större, än (osv.). Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 222 (1765). JournSvL 1800, s. 570 (uttr. klandrat). (Sv.) Ganska annorlunda .. (lat.) longe aliter. Lindfors (1815).
c) (†) bestämmande verb. Emädan Lapperne för .. fängelsse och häcktelsse ganska fruchta sigh. HSH 31: 315 (1670).
3) [bet. snarast utvecklad ur uttr. som ganska mycket, litet. Jfr liknande bet.-utveckling av ALLDELES, HELT] (ordets enda fullt levande anv.; jfr anm.) i försvagad bet.: jämförelsevis mycket, rätt mycket, tämligen, någorlunda. Det är ju ganska nätt, inte så illa. (Lat.) Admodum. (Sv.) Ganska, tämmeligen. Ekblad 223 (1764). (Verbet) sluta brukas äfven rätt ofta, eller åtminstone ganska ofta, såsom Neutrum. SP 1778, s. 82. Cavallin (1875). I aritmetik är hon ganska skral. PT 1910, nr 113 A, s. 3. Ganska många torde minnas hans utseende. Hagberg VärldB 154 (1927). — (tillf., skämts.) i komp. Fredrika är ganska rask och ännu ganskare nöjd att ha sluppit sitt bekymmer. Runeberg (1846) hos Strömborg Runebg IV. 2: 43. — Anm. Bet. 3 har säkerligen förekommit tidigare än här angives, ehuru fullt säkra ex. icke anträffats. Dalin (1852) uppgiver dock ännu endast bet. 2 för ganska.
Spalt G 97 band 10, 1928