| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GAP ga4p, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
1) [jfr sv. dial. (Häls.) stå på gap, (södra o. västra Sv.) på vid gab, d. på vid l. vidt gab] (†) abstr., i uttr. stå på (vidt) gap, om port l. fönster o. d.: stå vidöppen l. på vid gavel. Serenius (1741). OPSturzen-Becker i AB 1845, nr 103, s. 2.
2) i fråga om djur, i sht större rovdjur, äv. (numera i sht vard. o. skämts.) i fråga om människa: vidöppen l. uppspärrad mun (mule, näbb osv.); äv.: svalg. VarRerV 7 (1538). Schroderus Comenius 187 (1639). En Roka .. Näfvet, såsom på en kråka, .. gapet ganska brett. Linné Öl. 68 (1745). Allt det väder, som kan komma ur det största vilddjursgap, bevisar intet mer, än att det var ett fanders stort gap, hvarutur det kom. Thorild 3: 159 (1791). Prostinnorna sitta / och stirra och undra med öppna gap. Fröding NDikt. 132 (1894). Drakens gap och .. vilddjurets gap. Upp. 16: 13 (Bib. 1917; NT 1526: mwnd). — jfr KROKODIL-, LEJON-, VILDDJURS-GAP m. fl. — särsk.
a) tekn. i överförd anv.: öppning l. mellanrum mellan de samvärkande delarna i vissa värktyg, ss. tänger, skruvnycklar, hyvlar. TT 1881, s. 178. Johansson Verktygssk. 23 (1921). — jfr TÅNG-GAP.
b) bildl., med tanke på ett rovlystet rovdjurs öppnade gap. Stiernhielm Herc. 301 (1648, 1668). Frälst ur Creditorers gap. Lenngren (SVS) 2: 133 (1795). Midt i dödens gap. Hagberg Shaksp. 5: 294 (1848). — särsk. (ngt vard.) i förb. med vissa (i sht rörelse)verb, i sådana uttr. som komma, löpa, råka, springa, falla (rätt l. midt) i gapet på ngn, äv. (numera föga br.) komma osv. ngn (rätt osv.) i gapet, (oförvarandes) råka ut för ngn (som vill en ondt); äv., i försvagad anv.: komma osv. rakt på ngn (som man helst velat undvika). Mörk Ad. 1: 89 (1743). En liten Svensk farkost .. hade den olyckan at löpa i gapet på et Lybskt fartyg. Celsius G1 2: 92 (1753). Komma i gapet på en svärm af (bovar). Almqvist Ekols. 2: 118 (1847). Lagerlöf Holg. 2: 392 (1907). jfr (†): (Konungen bör bo midt i riket och) icke medh sitt Säte liggia Fienden mitt i Gaapet (dvs. värnlöst utsatt för fienden). Rudbeck Atl. 2: 3 (1689).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. i vissa trakter; se dock slutet) öppning (i mur l. gärdsgård o. d.). At iagh muranar bygdt hadhe, och intet gap war meer ther vppå. Neh. 6: 1 (Bib. 1541). SvOrds. B 6 a (1604). Gapet i stengärdesgården. Bondeson Glimm. 117 (1892). jfr GÄRDSGÅRDS-GAP m. fl. — särsk. (numera föga br.) bildl. i sådana uttr. som träda fram i (förr äv. för) gapet, förr äv. stå (midt) i l. ställa sig i gapet (för), ställa sig i bräschen (för ngn l. ngt), på den mest utsatta punkten (till försvar för ngn l. ngt). Tine Propheter .. trädha icke fram för gapet, och göra sigh icke til en mwr kring Jsraels hws. Hes. 13: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: I haven icke trätt fram i gapet). Posten 1769, s. 681. Björkman (1889).
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i överförd anv. av 3, om stängsel för öppning i gärdesgård, led o. d. (jfr ASmedberg i Landsm. XI. 9: 7 (1896)). Nils Anderson .. hafuer nedrefuet ett gaap för hans rogh öster i skogen och Inslept sitt stod. VRP 1646, s. 178. Klint (1906).
5) (numera nästan bl. i vitter stil) ingång l. öppning (till håla o. d.); ofta med bibet. av ngt skräckinjagande o. stundom övergående i bet.: svalg, avgrund; äv. om mynning (på skjutvapen o. d.), ävensom om krater; äv. bildl. Någre fältstycken .., hvilkas gap man vände emot menigheten. Celsius G1 1: 368 (1746). Etnas gap. Thorild (Hans.) 1: 162 (c. 1778). Göra kannan .. vid i gapet. Strindberg SvÖ 1: 268 (1882). Det är ju t. ex. ett så oerhört gap emellan de svenska och finska bildade. CTavaststjerna (c. 1885) hos Söderhjelm Tavaststj. 104. Mörka grottans gap. Karlfeldt FridLustg. 36 (1901). — jfr AVGRUNDS-, ELD-, GNIST-, HELVETES-, KANON-, UGNS-GAP m. fl. — särsk.
a) i numera obr. uttr. Gapet på gropenne. Psalt. 69: 16 (Bib. 1541). Gapet åt (dvs. på) then brinnande vgnen. Dan. 3: 26 (Därs.).
b) [jfr fsv. hamnagap, sv. dial. (Finl.) gap, större fjärd] (numera knappast br.) (in- l. utlopp till sund l.) vik l. fjärd. Spegel GW 90 (1685). 2:ne Regimenter, som .. blefwo försent posterade wid Gapet eller Utloppet. Œdman Bahusl. 369 (1746). — jfr HAVS-GAP.
Spalt G 101 band 10, 1928