Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GELEJD, f.; best. -en; l. GELEJDE l. GELEJT, n.
Ordformer
(gelei(j)d (geleyd, gelägd) c. 1616—c. 1690. geleide 1649. gelei(jdh)t (geleigt) c. 1640—1670)
Etymologi
[liksom d. gelejde, n. l. r., av mnt. geleide l. t. geleit, n.; till mnt. leiden resp. t. leiten (se LEDA, v.); jfr LEJD]
(†)
1) handlingen att ledsaga (ngn); särsk. i uttr. giva l. göra gelejd, ledsaga, följa. Hennes m:t reste bort till Tälie i går, till att giffua änkie dronningen geleide. Ekeblad Bref 1: 6 (1649; rättat efter hskr.). Altså så stutza the (dvs. ”stadsryttarna”) öffwer måtan när the giöra konungen något geleit. Bolinus Dagb. 53 (1670).
2) medel (t. ex. eskort l. pass) varigm man skaffar en resande säkerhet på hans väg. Begärandes ett gunstigt Geleigt igenom Landet. Kiöping Resa 109 (1667).
3) lejd. Messenius Christm. 219 (c. 1616). Frij geleid. Schroderus Liv. 640 (1626). Samuel Nilsson kallade .. Arffvidh Drake .. på säkertt geleijdht till sigh. HH 20: 290 (c. 1640). Achrelius Dan. D 3 b (c. 1690).
Ssg (†): A: (3) GELEJDE-BREV. (gelejde- 1671. gelejds- 1636) lejdebrev. SwarDaManif. 1644, s. P 4 b (1636). Widekindi KrijgH 664 (1671).
B: GELEJDS-BREV, se A.

 

Spalt G 179 band 10, 1928

Webbansvarig