| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENI feni4, sbst.1, n. ((†) m. l. r. Nordberg C12 1: 12 (i handl. fr. 1690; i bet. 3), Nordenflycht QT 1746—47, s. 141 (i bet. 1)); best. -et, äv. -t; pl. -er.
1) (†) genius (se d. o. 1 o. 1 b). Nordenflycht QT 1746—47, s. 141. Innerst i Sanctuairen (står) Sverges Geni, lutande mot en Trofé. JGOxenstierna 1: 306 (1793, 1805). Leopold 3: 487 (1794, 1816). Pfeiffer (1837).
2) (†) naturlig sinnesart, (individuell) läggning, natur, kynne, karaktär; äv. i överförd anv., i sht i fråga om språk; jfr GENIUS 2. Både hvad ortograph(i)en som ock hvad språkets genie angår. ANicander (1742) hos Hernlund Laurel 5. (Han) hade .. att genom discourser underrätta sig om (ministern) Chetardies genie, sinnelag och caracter. HSH 6: 322 (c. 1750). Tegnér (WB) 2: 431 (1813).
3) medfödd andlig (intellektuell) begåvning l. fallenhet, ingenium; äv. i förb. med prep. för: begåvning l. fallenhet l. sinne för (ngt); numera bl. i ssgr, med mer l. mindre starkt framträdande bibet. av 5. Många wettenskaper .., hwilka hwar och en fordra sin särskildta Genie. Nordberg C12 1: 12 (i handl. fr. 1690). Intet allas genie är at begripa sådanne affairer. 2RARP I. 1: 89 (1719). (Han) äger et försvarligt genie. VDAkt. 1791, nr 117. Geni för affärer. Meurman (1846). jfr AFFÄRS-, FÖD-GENI m. fl. — Anm. För äldre tiders vidkommande är det ofta omöjligt att avgöra, om bet. 3 l. bet. 5 föreligger.
4) [jfr lat. ingenium i motsv. anv.] (†) i överförd anv. av (2 o.) 3.
a) om person som äger l. antages äga studiebegåvning. The unga genierne (dvs. skolgossarna i Visingsö gymnasium och skola). VDAkt. 1749, nr 371.
b) infall, kvickhet o. d. (MBMalmstedts) eldfängda genier, listiga konster och sneda kalumnier. Warburg Lenngren 17 (cit. fr. 1770; uppl. 1917).
5) utomordentlig o. självständig (originell) andlig begåvning (ofta begränsad till ngt visst område inom den sköna konsten l. inom vetenskapen l. till ngn viss praktisk värksamhet), snille; ofta motsatt: talang; särsk. estet. o. filos. om den högsta graden av andlig begåvning, i allm. förbunden med skapande l. produktiv förmåga o. oftast uppfattad ss. av helt annan art än den vanliga begåvningen; skapande snille; äv. i inskränktare anv.: (skapande) diktar- l. konstnärsbegåvning. Män af genie. Leopold 3: 401 (1794, 1816). Geniet (måste) vara det, att med kjänslor och aning något nära se vissa saker förut inan man lärt lära dem. CAEhrensvärd Brev 2: 35 (1795). Tuderus Kiesewetter 113 (1806). Genom sitt öfverlägsna geni ledde Höpken rådslagen efter sin mening. Odhner G3 1: 349 (1885); jfr 3. Bergh LittKrit. 41 (1916). Ett arbete, som verkligen vittnar om geni. Östergren (1924). — jfr AFFÄRS-, FINANS-, KONSTNÄRS-, SPRÅK-GENI m. fl.
6) [överförd anv. av 5] person med geni (se 5), snille; ofta filos. o. estet.; jfr GENIUS 3. Han betraktades som ett matematiskt geni. Thorild Bref 149 (1787). Jag har personligen aldrig känt någon så genialisk natur (som Brinkman), ehuru större Genier. Tegnér (WB) 4: 302 (1823). (Tegnér) var säkerligen ett af de mest glänsande genier, som någonsin verkat inom konstens verld. Sturzen-Becker 1: 50 (1861). Lagerlöf Troll 2: 15 (1921). jfr AFFÄRS-, FINANS-, KRAFT-, SPRÅK-GENI m. fl. — särsk. (tillf., vard.) med försvagad bet. Min hustru är ett litet geni att laga mat. Lundegård Tannh. 1: 75 (1895).
(6) -MORAL. litteraturhist. om den friare moral som enligt romantikerna gällde bl. för geniet. Den romantiska genimoralen. Nilsson SvRom. 216 (1916). —
(5) -STRECK. [efter t. geniestreich l. d. genistreg] (numera bl. ss. danism) originellt (o. kvickt) tilltag, påhitt, spratt; ofta ironiskt. Sådana genie-strek, som det att .. skrifva bref i andras namn, m. m. böra med största sorgfällighet hållas hemliga. Polyfem II. 39: 4 (1810). Tegnér (WB) 7: 316 (1832). Följetongen är en uppfinning, som vår senaste tid hittat på bredvid sina många andra genistreck. Snällp. 1848, nr 1, s. 2. Wieselgren Bild. 204 (1882, 1889). Böök 4Sekl. 30 (1928).
Spalt G 229 band 10, 1928