Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENIALISK jen1ia4lisk l. je1n-, ngn gg ʃen1– l. ʃe1n- (scheniálisk Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom d. genial(i)sk efter t. genialisch; avledn. till GENI, sbst.1; jfr GENIAL, adj.2 — Jfr GENIALITET, ävensom KONGENIALISK]
adj. till GENI, sbst.1. 5: genial. JournLTh. 1810, s. 934. All öfverdrift, som ej är genialisk, är mig vidrig. Tegnér (WB) 3: 331 (1818). (Historien) är .. mycket talangfullt, för att ej säga genialiskt berättad. Björkman Chaucer 144 (1906).

 

Spalt G 231 band 10, 1928

Webbansvarig