Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GIMMER, f.; pl. gimrar; l. GIMRA, f.; pl. gimror.
Ordformer
(gimber 1734—1758. gimmer 1684—1814. gimrar, pl. c. 1645—1768. gim(b)ra c. 1645 (: Gimror, pl.)—1756 (: Gimror, pl.). — gymmer 1541—1769. gymra 1749)
Etymologi
[sv. dial. gimber, gimmer, gemmer, gymmer, f., motsv. d. dial. gimmer, nor. gimber, nor. dial. o. isl. gymbr, av ett germ. gim(b)rī, äv. (gm inflytande från en stam gum-, se GUMMAR, GUMSE, bagge) med en sidoform gum(b)rī, vilken ligger till grund för formen med -y-; besläktat med gr. χίμαιρα, (årsgammal) get, till ieur. ghi(ē)m, vinter (se GÖJEMÅNAD). Anm. Formerna gimra, gymra (jfr sv. dial. gimra, gemra) äro bildade till gimmer resp. gymmer]
(†) (ung) tacka, i sht tacka som icke haft lamm l. som har lamm för första gången; honlamm. 3Mos. 4: 32 (Bib. 1541). IErici Colerus 2: 127 (c. 1645). Om en Gimmer icke vil kännas vid eller lida sit Lamb (osv.). Serenius EngÅkerm. 279 (1727). Lamben kallas så hela det första året, antingen Gumse-Lamb eller Gimmer och Tacke-Lamb. Alströmer Får. 1 (1727). Heinrich (1814).
Ssg: GIMMER-LAMM. (†) tacka som icke haft lamm, honlamm. Spegel (1712). Nilsson Fauna 1: 535 (1820, 1847).

 

Spalt G 411 band 10, 1928

Webbansvarig