Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUMMAR, äv. GUMMER, m. (l. r.); pl. gumrar.
Ordformer
(-ar 1538—1755. -er c. 1580—1756 (: Gummerlamben). gumrar, pl. 1541 (: gumrana, best.)—1756)
Etymologi
[fsv. gumar (MP 4: 17 (slutet av 1400-talet)); jfr isl. gumarr, gumse, ävensom sv. dial. gumma, tacka, GIMMER o. GUMSE; av ovisst urspr.]
(†) bagge, gumse. VarRerV 51 (1538). Gumrana springa på the spräklotta .. och brokotta fåren. 1Mos. 31: 12 (Bib. 1541). Boije Landth. 107 (1756). — särsk.: snöpt bagge; jfr GUMSE 1 a. Schroderus Comenius 182 (1639).
Ssgr (†): A: GUMMER-KLIPPING. ”klipping” av bagge. Andhrs Olsson .. hade .. wpgiodt j skoor en koo hudh och en Gummer Klipping. BtSödKultH 12: 61 (1596).
B: GUMRA-HUVUD-SÅD. (gumbra hoffuudh sodh) avkok på bagghuvud. BOlavi 97 a (1578; angivet ss. läkemedel). —
-KÖTT. (gumra- 1538. gumre- c. 1580) VarRerV 27 (1538). VocLib. avd. 28 (c. 1580).
C: GUMRE-KÖTT, se B.

 

Spalt G 1354 band 10, 1929

Webbansvarig