Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GULK gul4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. gulk; besläktat med sv. dial. gylka, gölka, hicka, kasta upp, d. dial. gulke, gurgla, skrika (om kråka), nor. dial. gulka, harkla m. m.; jfr GYLKA]
(numera föga br.) veter. övre delen av strupen hos häst; det ställe på hästhuvudets undersida där huvud o. hals stöta samman. Alm(Sthm) 1829, s. 39. TLäk. 1832, s. 29. Gulken var uti häftig rörelse. Hygiea 1852, s. 358. Klint (1906).

 

Spalt G 1350 band 10, 1929

Webbansvarig