Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GYLKA, v.; sup. -at.
Etymologi
[sv. dial. gylka, gölka, jfr nor. gulka, eng. dial. gulch; trol. av ljudhärmande urspr.; jfr GULK]
(†) rapa; äv.: kasta upp, ”spy”. Linc. (1640; under ructo). Thet han 2ne Söndagar varit drucken, samt Gylkat och gifvit öfver på Predikostolen. VDAkt. 1754, nr 560.

 

Spalt G 1394 band 10, 1929

Webbansvarig