| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GISSA jis3a2, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ING (se GISSNING), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.); jfr GISS, sbst.2, o. GISSA, sbst. ((†) imper. sg. giss Runius Dud. 2: 79 (c. 1710), Oxe Vitt. 31 (1713)).
1) (†) uppspana, taga reda på. Ther som han sijtt egett godhz och sinne tienere .. vpspane eller gisza kann, Att han fritt och obehindret må och schall kennes widh sådant Godhz igen. GR 16: 11 (1544).
2) (†) inse, förstå. Saa kan tw wæl gissa hwadth wndsætning thw kan fförmodha aff honom. GR 1: 105 (1523). Ath salthit swa dyrt ær her j riikit kwnne j wæl gisza ath thet woor skwl icke warit haffuer. Därs. 272 (1524). Hwad sorgh thetta fal migh giordt hafwer, kan E. K. letteligen gissa. Gustaf II Adolf 556 (1622).
Anm. till 2. För nutida språkkänsla går det ofta lätt att inlägga bet. 4 i språkprov som höra till bet. 2.
3) (†) göra beräkningar, beräkna; spå, förespå; föreställa sig, förmoda; äv.: misstänka; stundom svårt att skilja från 4 (jfr anm. nedan). Lægh ther tiil saa monga klippinga som tu kan giissa her bærendt behoof hafwer tiil at löna tet folk med Som han hoos sig hafwer. GR 1: 60 (1523). Församblade sigh alla Bisparne .. innan lychta dörar, rådhslogo och gitzade huardt Koningen skulle wilia vth medh tetta företagande. Svart G1 122 (1561). Om Kiöpmennerne försettie deres godz högre än man kan gisze theris wärde wara kan, då må Köpmannen beholle sitt godz. Stiernman Com. 1: 278 (1577). Hwad androm skal skee, / thet seer han (dvs. spåmannen) förut, / men orätt sielfwan sig gissar. Wivallius Dikt. 99 (c. 1640). Och är nog at man här, någorlunda kan gissa huad ett Stycke håller meer .. (silver) eller (koppar). Stiernhielm Arch. I 1 a (1644). Schultze Ordb. 1403 (c. 1755). — särsk.
a) i uttr. gissa ngt av ngt, sluta sig till ngt av ngt, draga slutsatser av (ngt). Kwnne wij wel gissza wtaff monghe stycker ath (osv.). GR 2: 192 (1525). Schroderus Os. 2: 631 (1635). Du af det tecknet gissa kan / Mitt hat till hvarje grym tyrann. Arnell Scott 140 (1829); jfr 4.
b) [jfr motsv. anv. i d.] sjöt. (efter ögonmått l. med tillhjälp av kurs o. bestick) på ett ungefär beräkna (var ett fartyg befinner sig); särsk. i uttr. gissad distans l. kurs. (Fr.) Faire estime, (sv.) göra giszning hwar wed laag han är med Skeppet, eller huru långt han gissar at wara ifrån det ena eller andra Landet. Rosenfeldt Tourville 112 (1698). 25′ gissad distans. PT 1846, nr 129, s. 1. Gissad kurs. Stjerncreutz (1863). SvTyHlex. (1872).
Anm. Bet. 3 skiljer sig från bet. 4 (den nuvarande bet. av ordet) framför allt därigm att ”gissandet” i bet. 3 är uttryck för ett mera allvarligt bemödande att finna vad som är sant l. riktigt o. d. i ett visst avseende, varför ordet kunde användas t. ex. i fråga om vetenskapliga hypoteser l. konjekturer, under det att ordet numera vanl. uttrycker en tankeprocess av tämligen nyckfull l. hasardartad karaktär, även om denna kan vara förenad med ett visst övervägande.
4) bl. på höft l. på grund av vissa sannolikhetsskäl bilda sig (l. yttra) en mening om ngt obekant l. ovisst (jfr anm. under 2 o. 3). Then som skal döma, han må, ja, han måste långsamt betänkia sig: ty then som thet icke gör, han dömer intet, men han gissar. Spegel Pass. 262 (c. 1680). Det går icke allt som man gissar. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk.
a) med obj. l. av prep. styrt ord som angiver det varom gissningen rör sig. Man gissar hit och dit om Auctorerne till Poste(n). Kellgren (SVS) 6: 83 (1779). En förmögenhet som gissas till minst 700,000 Riksdaler Riksgälds. Dahlbäck Åbergson 1 (1914). — särsk.
α) i förb. gissa på ngt, göra sina gissningar angående ngt (jfr b γ). När Folket gissat på Auctorerne (till Argus), har det krupit smått uti mig. Dalin Arg. 1: 216 (1733, 1754). Vallentin London 416 (1912).
β) i uttr. gissa nötter, se NÖT, r. l. f.
b) med obj. l. av prep. styrt ord som angiver vad gissningen går ut på (gissningens resultat). Kunnen I väl gissa hvem som är utan för Porten? Lagerström Bunyan 2: 45 (1727). Man gissar ej de qval, som man ej sjelf förfarit. Kellgren 1: 179 (1785). Det är alldeles riktigt, att jag skrifvit ”Svea”. Det förargar mig likväl att vederbörande skola gissa det. Tegnér (WB) 2: 405 (1811). — särsk.
α) i förb. gissa sig till, äv. (numera mindre br.) gissa till (ngt), i sht när det är fråga om att särskilt betona att gissningen sker med ledning av vissa omständigheter. Gissade jag alltså strax till, att det måste vara skedt för Göstaf Soops skull. Ekeblad Bref 1: 222 (1653). Ingen förstod så väl som han att gissa till hennes önskningar och uppfylla dem. Blanche Tafl. 1: 181 (1856). Ibland säger han icke ut allt utan vill, att man skall gissa sig till resten. GCederschiöld hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 31 (1901).
β) (†) i uttr. gissa efter (ngn l. ngt), göra gissningar om (ngn l. ngt); utröna (ngt) gm gissning. RARP 8: 141 (1660). Gudz willia, effter hwilken wij intet gisza kunna. Sylvius Mornay 408 (1674); jfr 3. — jfr EFTERGISSA.
γ) i förb. gissa på (ngn l. ngt), numera bl. när det är fråga om att välja mellan flera (uttalade l. underförstådda) alternativ, förr i vidsträcktare anv. (jfr a α). Jag gissar på töväder i morgon. Jag ville fulle skrifva mer, men jag är så sömnig, och gissa på hvad klokan är! Ekeblad Bref 1: 352 (1654). Jag vil gissa på dina tanckar. Scherping Cober 2: 431 (1737). Berzelius Kemi 3: 26 (1818). (Oedipus) gissar än på Tiresias, än på Kreon, men hvarje sådan gissning befinnes vara ogrundad. Cavallin (o. Lysander) 10 (1879).
c) i förb. med adv. som uttrycker om man med gissningen träffat det rätta l. icke. I hafven gissat rätt. Lind (1749). Jag gissar ej så galet. Thomander 3: 200 (1826). Denna gång hade alla gissat orätt. Rydberg RomD 37 (1877). Han gissar ej fel. Lagerlöf Juv. 64 (1893, 1896).
d) pregnant, i uttr. gissa en gåta, en rebus o. d., finna den riktiga lösningen på en gåta osv., tyda. Lindfors (1815). Gåtan, som vi fåfängt gisse här, / det tros att ordet dertill finnes der (i livet efter döden). Tegnér (WB) 8: 46 (1839).
GISSA UT 10 4. (numera ngt vard.) till 4. Atterbom LÖ 2: 98 (1827). Det roade .. (den blinde) att försöka gissa ut människorna på stegen. Bergman Dröm. 50 (1904). Jag (kunde) knappt .. gissa ut hur vi skulle klara oss. Lewenhaupt Reddy 222 (1907). jfr UTGISSA.
-VÄRK, n. [jfr eng. guesswork] ngt som övervägande består av gissningar; förr äv.: gissning. Serenius I 4 b (1734). JernkA 1898, s. 7. —
B (†): GISSO-VIS, se A.
GISSARE, m.||ig.
1) (†) till 3, om spåman l. teckentydare o. d. Astrologiske Prachtikanter och Phantastiske Gissare och Teknetydare. L. Paulinus Gothus JClaeszon 42 (1611). Isogæus Segersk. 1103 (c. 1700).
GISSNING, se d. o. —
GISSUG, adj. (-ig Sturzen-Becker 3: 92 (1861), Sjöberg Kvart. 691 (1924). -ug 1845 (: gissugheten) osv.) [sv. dial. gissug(er)] (vard., skämts.) som har lätt för att gissa; snarfyndig. Rydqvist SSL 2: 457 (1860). Rydberg Myt. 2: 493 (1889).
Spalt G 429 band 10, 1928