Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GJUTERI jɯ1teri4, n.; best. -et l. -t; pl. -er ((†) -en Möller (1755; under barbures)).
Etymologi
[jfr ä. d. gyderi, t. giesserei; till GJUTA, v. 2, o. GJUTARE]
jfr BILD-, BLY-, BRONS-, CEMENT-, GRYT-, JÄRN-, KANON-, KLOCK-, STIL-, STYCK-GJUTERI m. fl.
1) (föga br. utom ss. senare led i ssgr) handling(en) l. värksamhet(en) l. konst(en) att gjuta. Lind (1749). (Sättmaskinens) indelning i skrif- och gjutapparat medgifver .. att skilja manuskriptskrifningen från gjuteriet. 2UB 10: 206 (1906).
2) (†) i pl.: gjutna föremål, gjutgodsföremål. Grytor, Pottor, Pannor och Fotringar med flere sorter Gjuterier. WexiöT 1814, nr 35, s. 4. Alla sorter Gjuterier. WexjöBl. 1829, nr 49, s. 4.
3) (industriell) anläggning (värkstad) för gjutning (särsk. för järn- o. metallgjutning). BtÅboH I. 11—12: 95 (1699). Meijer PVetA 1747, s. 11. Kockums gjuteri och mekaniska verkstad. Höjer Sv. 2: 758 (1878). Rönnholm EkonGeogr. 35 (1907).
Ssgr (i allm. till både 1 o. 3): GJUTERI-ARBETARE~0200. NWexjöBl. 1847, nr 33, s. 1. PT 1917, nr 127 A, s. 3. —
-BYGGNAD. JernkA 1868, s. 35. —
-FÖRMAN. JernkA 1863, s. 122. —
-KOX. (i fackspr.) vid koxvärk framställd kox (använd vid masugnar, gjutugnar, centralvärmeledningar m. m.), masugnskox. AB 1890, nr 11, s. 1. 2NF 14: 509 (1910). —
-PRODUKT. JernkA 1868, s. 229. —
-VÄRK, n. (numera knappast br.) (större) gjuteri. Lindberg o. Johansson Karlskoga 126 (cit. fr. 1756). HTSkån. 3: 312 (i handl. fr. 1815). —
(3) -ÄGARE. Rinman 1: 576 (1788). JernkA 1818, 2: 62.

 

Spalt G 497 band 10, 1929

Webbansvarig