Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLASYR glasy4r, r. l. f. (SvTyHlex. (1851), Lundell (1893)), ngn gg m. (Möller (1790, 1807)); best. -en, i sht i poesi äv. -n (Levertin Leg. 114 (1891), Wirsén Ton. 169 (1893)); pl. (i bet. olika slag av glasyr) -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet glas(s)ur, äv. glasure (glaz-), glacyr o. d. glasyr 1844 osv.)
Etymologi
[liksom d. glasur efter t. glasur (varav fr. glaçure), till glas (se GLAS) med fr. avledn.-ändelse]
användt ss. vbalsbst. till GLASERA; nästan bl. konkret, i bet. 1—4 om det (den) tunna, hårda, glänsande (genomskinliga) överdraget l. ytbetäckningen, i bet. 5 om den uppkomna glansen.
1) motsv. GLASERA 2. Vit, blå osv. glasyr. VetAH 1759, s. 18. Glasyrn på en ostindisk bål. Levertin Leg. 114 (1891; i vers). För porslin användes .. blyfri glasyr. 2NF 9: 1298 (1908). Tillverkningen (vid Rörstrand) bestod uteslutande av fajanser, d. v. s. av lerföremål med tennhaltig glasyr. Fredr1Tid 41 (1924). — jfr GRÖN-, KRISTALL-, KRUKMAKAR(E)-GLASYR m. fl.
2) (†) tandemalj. Retzius FlOec. 232 (1806). Han kunde .. (icke) förvara glasuren af sina tänder emot den förtärande kraften af jernet. JournLTh. 1812, nr 245, s. 2. Kindblad (1871).
3) (†) veter. om det tunna lager som ytterst betäcker en (häst)hov. Hofvens yttre glasyr bör (vid skoningen) aktas. Hofling Häst. 16 (1870).
4) kok. motsv. GLASERA 3. Warg 486 (1755). HemKokb. 283 (1903). — jfr CITRON-, MARSIPAN-, TÅRT-GLASYR m. fl.
5) (†) motsv. GLASERA 5: glatt o. glänsande yta, glans. (Genom gnidning med kokosolja framför eld få de spanska rören) den mörka färgen och vackra glasuren. (Bladh o.) Hornstedt 153 (1784).
Ssgr (i allm. till 1): GLASYR-BRÄNNING. tekn. om den upphettning i glasyrugn varigm glasyren fästes på underlaget. Rinman 2: 973 (1789). —
-FÄRG. —
(jfr 3) -LAGER, n. veter. Bendz Hofbesl. 23 (1866). Bergman Hofbesl. 27 (1905). —
-MASSA. Åkerman KemTechn. 1: 649 (1832). Glasyrmassa förekommer dels i form af kakor .. dels i pulverform. VaruförtTulltaxa 1: 243 (1912). —
-PULVER. Åkerman KemTechn. 1: 647 (1832). På simpelt lergods brukar man före bränningen endast sikta glasyrpulvret över ytan. BonnierKL 4: 1313 (1924). —
-TEGEL. tekn. starkt, intill glasering brändt tegel. Ekenberg (o. Landin) 136 (1888). —
-UGN. tekn. ugn i vilken glasyrens fastbränning vid godset sker. PT 1892, nr 34 A, s. 4. —
-VÄLLING. tekn. med vatten utrörd glasyrmassa. Rinman 1: 479 (1788). —
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200.

 

Spalt G 541 band 10, 1929

Webbansvarig