Publicerad 1929 Lämna synpunkter GLINDRA glin3dra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Etymologi [till GLINDRA, v.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GLÄNTA, sbst.1] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) öppning i skogen, glänta. Auerbach (1908). Östergren (1925; angivet ss. ”landsdelsord”). Spalt G 568 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se