| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLUP, adj. -are. adv. -T.
(†) glupsk (se d. o. 1); äv. i oeg. o. överförd anv.; jfr GLUPEN. Sigfridi H 5 a (1619). Wargen .. thet glupaste Klodiwr. Schroderus Comenius 410 (1639). (Perseus) såm mäd sin Wapne-hägnad, / Har Andromeda frälst från Will-diurs glupa Tänder. LykkoPris D 1 b (1689). Så måste man Wällust sparsammelig bruka, / Thet söta förgifftet ey glupt i sig sluka. Törnewall D 5 a (1694). LexTrip. (1742).
Spalt G 594 band 10, 1929