| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLUPER glɯ4per, m.; best. -n; pl. (knappast br.) glupar (Östergren (1925)); förr äv. (i ssgn BARNA-GLUP) GLUP, sbst.2, m.
(vard., föga br.) storätare, storslukare. RelCur. 204 (1682). ”Jag tror du har genomgått hela matsedeln, din gluper!” yttrade värdshusvärden storögd. Blanche Tafl. 2: 136 (1867). Östergren (1925; angivet ss. ”vard. o. mindre vanl.”). — jfr BARNA-GLUP.
Spalt G 595 band 10, 1929