GLYPTIK glypti4k, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. glyptik, eng. glyptic, fr. glyptique, av gr. γλυπτικός, vbaladj. till γλύφειν, gravera (jfr HIEROGLYF)]
(i fackspr.) konsten att gravera i sten, snida gemmer o. d. Dalin (1852). BonnierKL (1924).
Spalt G 601 band 10, 1929
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se