Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÄFS gläf4s, sbst.2, r. l. f. l. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. =; l. GLÄFSA gläf3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(gläfs 1900 osv. gläfsa 1802 (: gläfsor, pl.)—1910 (: gläffsor, pl.))
Etymologi
[sv. dial. gläfs; jfr nor. glefsa; till GLÄFSA, v., i den urspr. bet.: vara öppen, gapa]
(i vissa trakter) jäg. o. fisk. sax l. fälla vari djur fångas; rävsax, trampsax; fisksax. Blåhalsar och åkeränder .. fångas med slagjärn (gläfsor), som läggas öfver utströdt korn. NorrlS 1: 119 (1802). En (fiske-)metod .. är den med uthängda fisksaxar eller s. k. ”gläfs”. SDS 1900, nr 597, s. 3. Ekman NorrlJakt 136 (1910).

 

Spalt G 614 band 10, 1929

Webbansvarig