Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÄNTA glän3ta2, v.1 -ade, bygdemålsfärgat äv. -er, glänte, glänt (Bellman 5: 321 (1788: glänter, pr. sg.), Högberg Vred. 2: 15 (1906: glänte, ipf.)). vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr GLÄNT, sbst.1
Etymologi
[jfr sv. dial. glänta, glätta, nor. gletta, kika, titta, meng. glenten, skina m. m.; väsentligen av germ. glanti̯an, eg. kausativum till glintan, varav mht. glinzen, glänsa, ävensom med annan bet.-utveckling sv. dial. glinta, halka, slinta, nor. dial. o. isl. gletta, glida m. m. (se GLINTA, v.); jfr GLANS samt GLÄNTA, v.2; jfr GLÄNTA, sbst.1]
1) (numera föga br.) lysa fram (gm en springa o. d.). Schultze Ordb. 1538 (c. 1755). Berzelius Res. 207 (1819). Redan gläntade den första strålen af dagsljuset genom de nedfälda gardinerna. Kullberg Portf. 139 (1837). Efter regnet gläntar solen / mellan molnlag, vit och stor. Ossian-Nilsson Ork. 59 (1907).
2) (numera mindre br.) titta (fram) gm en springa, en halvöppen dörr o. d., kika; äv. bildl. Möller (1807). Att glänta bakom förhänget af deras hemliga tillställningar. Crusenstolpe Mor. 4: 334 (1841). Hon gläntade i brefvet. Ullman FlickÄra 180 (1909). — jfr TJUV-GLÄNTA.
3) ngt litet öppna (på en dörr, ett fönster, ett lock o. d.), öppna på glänt. Glänta på (stundom i) dörren. Schultze Ordb. 1538 (c. 1755). Bellman 3: 243 (1773, 1790). Blif ej förskräckt: han (dvs. döden) blott på grafdörn gläntar. Därs. 93 (1790). Till sluts kunde han inte längre styra sin åhåga, utan gläntade på ask-locket vid den ena brädden. SvFolks. 224 (1844). Portvaktaren gläntade i dörren. Rydberg Sing. 33 (1857, 1865). (Hundarna) tyckas slumra, men glänta emellanåt på ögonen, för att iakttaga hvad de närvarande göra. Bergström Bild. 2: 6 (1882). Jag gläntade på persiennen. PT 1909, nr 293 A, s. 3. — särsk.
a) (föga br.) opers. Midt i en af de stora körerna gläntar det försiktigt på logedörren. Solnedg. 3: 115 (1912).
b) (föga br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: halvöppen, på glänt. Scholander I. 1: 31 (1867). Hela natten står .. porten gläntad och väntar på oss. Hallström BCap. 15 (1900). Lukten (av pingstliljorna) trängde in genom det gläntade fönstret. SDS 1929, nr 100, s. 13.
Särsk. förb.: GLÄNTA FRAM10 4. (mindre br.) till 1: lysa fram (gm en smal öppning o. d.). Törneros Brev 2: 135 (1827; uppl. 1925). Det späda skimmer, som gläntade fram mellan de täta flockarna af gran och fur. Crusenstolpe Mor. 2: 95 (1840). TurÅ 1909, s. 218. jfr FRAMGLÄNTA.
GLÄNTA IN10 4. (föga br.) till 1: lysa in (gm en smal öppning o. d.). Solstrålarne gläntade in genom springorna på taket. Kullberg Mem. 3: 146 (1836). Därs. 241.
GLÄNTA UPP10 4 l. OPP4.
1) (†) öppna (en dörr o. d.) på glänt; jfr GLÄNTA, v.1 3. Nyfikenheten gläntade upp dörren än en mån, och förde in mitt hufvud. Zedritz TurkMus. 112 (1835).
2) (knappast br.) till 3: öppna sig på glänt. Dörren .. glänte upp på nytt. Högberg Vred. 1: 31 (1906).

 

Spalt G 619 band 10, 1929

Webbansvarig