| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GOJA goj3a2, sbst.3, r. (l. f.); best. -an.
(starkt vard.) meningslöst prat, strunt(prat), ”smörja”, svammel, dravel, gallimatias; i sht i uttr. prata goja. Prata ej goja! Hultin VSkr. 52 (c. 1865). Den far och mor, som tror på sådan goja (som en friares löften). Hedenstierna Fideik. 200 (1895).
Spalt G 750 band 10, 1929