Publicerad 1929   Lämna synpunkter
-GON -gå4n, äv. -gω4n, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av gr. –γωνον, n. till –γωνος, adj. till γωνία, hörn, vinkel (se KNÄ)]
mat. ss. senare ssgsled i benämningar på månghörningar: -hörning; jfr DEKA-, HEXA-, POLY-GON m. fl.

 

Spalt G 761 band 10, 1929

Webbansvarig