Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRANALIER grana4lier, äv. 0302, sbst. pl.; förr äv. GARNALIA.
metall. till korn smält (granulerad) metall (ss. guld, silver, koppar, järn). GR 1: 142 (1523). Adrian Gulskeijdere (vill) icke .. gerne leffwerere thett skedesölff iffrå sigh j Garnalier, vthan i store stycker. Därs. 17: 105 (1545). Rinman (1788). Då degelns innehåll (vid myntning av silverskiljemynt) blifvit väl smält och blandadt, tages degelprof, som granuleras. Å granalierna göra myntdirektören och förste ingenjören hvardera två proberingar. SFS 1910, nr 62, s. 8. — jfr TACKJÄRNS-GRANALIER.
B (†): GRANALIA-GULD. (garnalia- 1556—1558. granalie- 1557) granulerat guld. GR 26: 653 (1556). Därs. 28: 151 (1558). —
-SILVER. (garnalia- 1545. garnalie- 1563) granulerat silver. VittAH 5: 125 (cit. fr. 1545). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 86.
C: GRANALIE-GULD, se B. —
-KOPPAR, se A. —
-PROV. metall. å granulerad metall anställt prov för utrönande av dennas beskaffenhet. (Silver-)Smältan gjutes till tenar, varvid iakttages, att granalieprov tages ur degeln såväl vid gjutningens början som vid dess slut. SFS 1918, s. 2435. —
-SILVER, se B.
Spalt G 810 band 10, 1929