Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRAVERA grave4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); jfr GRAVYR o. GRAVÖR.
tekn. o. konst. med vasst värktyg (gravstickel o. d.) rista l. inrista (figurer, ornament o. d.) i yta av sten, metall, glas, trä l. dyl.; förse (dylik yta) med på detta sätt (in)ristade figurer osv.; innefattande s. k. slät-, stämpel- o. reliefgravering (förr äv. etsning). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 31. Allehanda Graverat arbete. NoraskogArk. VI. 1: 34 (1768). Såsom man graverar signetringar. 2Mos. 28: 11 (Bib. 1917). jfr DJUP-, IN-GRAVERA m. fl. — särsk. i fråga om kopierande av bild, (not)skrift o. d. på plattor av t. ex. metall o. trä för att gm avtryckning på papper o. d. mångfaldiga bilden, skriften osv. Gravera i koppar, i stål, på trä. CArrhenius (1683) i AntecknSaml. 87. En graverad vignett. AB 1830, nr 10, s. 4. 2UB 10: 296 (1907). jfr AV-, IN-GRAVERA m. fl.
Ssg (tekn. o. konst.): graverings-maskin. om olika slags vid gravering av bilder o. d. använda maskiner varmed bl. a. tätt liggande, räta, parallella linjer göras l. kopiering i viss skala utföres. Pasch ÅrsbVetA 1833, s. 59. 2UB 10: 255 (1907).
Spalt G 870 band 10, 1929