Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRAVITATION grav1itatʃω4n l. -aʃ-, äv. gravit1– (-tschón Dalin), r. (f. Dalin (1852), Lundell); best. -en, ä. o. vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735: Attractions gravitation) osv.).
fys. o. astr. det förhållandet att varje masspartikel i universum drager till sig varje annan masspartikel (med en kraft som uttryckes gm den s. k. gravitationslagen), attraktion (se d. o. 1 a), dragningskraft; äv. i uttr. den allmänna gravitationen; speciellt om det förhållandet att kroppar som befinna sig i närheten av jorden l. å dess yta dragas mot dess centrum; tyngdkraft. De Rogier Euler 1: 209 (1786). Moll Fys. 1: 3 (1897). — särsk. bildl.: (ofrivillig) strävan (mot ngt). Naturen (gav) ej mer än en enda och samma kraft: den stora, allmänna gravitationen til lycksalighet. Kellgren 3: 221 (1793). Kjellén Storm. 1: 76 (1905).
Spalt G 872 band 10, 1929