Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRAVÖR gravö4r l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-eur 1758 (: Håf-Graveuren)—1868. -ör 1801 osv.)
Etymologi
[av fr. graveur, vbalsbst. till graver (se GRAVERA, v.1); jfr d. gravør, t. graveur]
person som yrkesmässigt utför gravering (i sht i metall). ASScF VIII 2: 255 (1867; efter handl. fr. 1764). Kartverkets personal utgöres .. af .. (bl. a.) gravörer och ritare. SFS 1906, nr 35, s. 1. — jfr BOKSTAVS-, HOV-, KOPPAR-, MEDALJ-, PORTRÄTT-, STÄMPEL-, TRÄ-GRAVÖR m. fl.
Ssg: GRAVÖR-ELEV. NF 3: 15 (1878).

 

Spalt G 874 band 10, 1929

Webbansvarig