Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRECISM gresis4m, ngn gg GREKISM grek-, r. (m. Dalin (1852)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(gre- 1772 osv. grä- 1817. græ- 1753—1848. -ci- 1753 osv. -ki- 1892—1908. -ism 1753 osv. -ismus 1762)
Etymologi
[jfr t. gräzismus, eng. græcism (gre-), fr. grécisme; till stammen i GREK, sbst.1; med avs. på bildningssättet jfr DANISM m. fl.]
grekisk språkegenhet; numera bl., särsk. i klandrande bem., om uttryck l. vändning (i annat språk) som beror på inflytande från (forn)grekiskan. LärdaT 1753, s. 253. Andersson (1845). Knös Grec. 1 (1898).

 

Spalt G 875 band 10, 1929

Webbansvarig