Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRILLA, v., l. GRILLRA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr GRILL, sbst.3, GRILLERI.
Ordformer
(grilla 1708—1814. gril(l)ra 1741—1793)
Etymologi
[sv. dial. grilla; jfr t. grillen; avledn. av (pl. griller av) GRILL, sbst.2 l. av GRILLER, sbst.1 — Jfr GRILLOT, GRILLRIG]
(†) hava l. hängiva sig åt griller l. tomma (oroande) inbillningar l. onödiga bekymmer l. tomma (ofruktbara) spekulationer, fantisera, drömma, grubbla; bry sig; äv. i p. pf. ss. adj.: inbillad. Block Progn. 97 (1708). Odel Sincl. 73 (1739). Så famlar mången af och an / Från grillad fara til en sann. Därs. 4: 226 (1743). När vårt ljus är alt, / Och hjertat kallt, / Är tid i Månsken grilla. Dalin Vitt. 3: 133 (c. 1745). Några syslolösa, fåfänga eller grillrande hufvuden. Kölmark Uppfostr. 10 (1793). Hvad den har börjat på att grilla! Leopold 1: 279 (1808, 1814).

 

Spalt G 910 band 10, 1929

Webbansvarig