| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
1) (numera mindre br.) groende, groning; förr äv. i vidsträcktare anv. om att slå rot o. d. Cederhielm PVetA 1740, s. 10. Lactuc .. sås af blötta frön, som äro i grodd komne om vinteren uti drefhus. Lundberg Träg. 27 (1754). Gadd Landtsk. 2: 66 (1775; i fråga om sticklingar). Mångfaldiga väsen .. främja under Fröjs tillsyn grodd och växtlighet. Rydberg Gudas. 177 (1887). Heidenstam Folkung. 1: 307 (1905).
2) i sht bot. det inom ett frö (stamknöl o. d.) befintliga ämnet till en ny planta; embryo; ofta om detta ämne stadt i utveckling. (Myrorna) afgnaga .. de framstickande Växtrar eller Grodar på sina korn. Bliberg Acerra 587 (1737). Det af hjärtbladsanlag samt rot- och stamämnen bestående anlaget till en ny växt kallas grodd. Forssell InlBot. 24 (1888). Hafva potäterna grott, böra grodderna noga bortplockas (innan de kokas). Friberg Kokb. 7 (1893). Abelin Frukt 39 (1902). jfr BLAD-, FÖR-, MALT-, POTATIS-, ROT-, STAM-GRODD m. fl. — särsk. i mer l. mindre bildl. anv., om den första (blygsamma) begynnelsen (till ngt); ”frö” (till ngt). I det gamla Hellas spirade på sin tid den första grodden till det moderna samhället. Svensén Jord. 295 (1886). I denna ungdomsskrift ligger grodden till Almquists hela åskådning. SvLittH 2: 293 (1919). jfr HÄNDELSE-, TANKE-GRODD.
3) om ämne l. anlag till ett nytt djur l. om anlag till viss del av organismen; numera föga br. utom biol. om groddskiva. En grodd, som (hos cercarierna) utvecklar sig till ett nytt djur, utan att denna grodd förtjenar namnet ägg. Hygiea 1855, s. 12. Grodden eller det första anlaget till mjölktänderna finnes redan långt före barnets födelse. BiblHäls. 2: 16 (1881). UpsLäkF 1888—89, s. 11. Ribbing LUPr. 31/5 1900, s. 15. — jfr TAND-GRODD.
1) bot. till 2.
b) (föga br.) om hjärtblad. Lindberg Svagdr. 12 (1892). Groddplantan (av enen) har två groddblad. Haller o. Julius 58 (1908).
2) [jfr t. keimblatt] embryol. till 3, benämning på vart o. ett av de trenne under tidigt embryonalt stadium förefintliga (skivformiga) cellförbanden som bilda embryonalanlaget. Hygiea 1870, s. 543. Broman MännUtv. 29 (1927). —
-BLÅSA, r. l. f.
2) embryol. till 3, namn på cellkärnan i ett befruktat djurägg. Thorell Zool. 1: 306 (1860). VerdS 88—89: 14 (1900). —
(2) -BRAND. landt. en av parasitsvampar förorsakad sjukdom hos groddplantorna av vissa kulturväxter, i sht betor: rotbrand. LAHT 1912, s. 433. SDS 1918, nr 224, s. 6. —
(2) -BRÄCKA, r. l. f. (av AGNathorst föreslaget) namn på växten Saxifraga cernua Lin. ArkBot. II. 1: 48 (1903). Krok o. Almquist Fl. 1: 141 (1903). —
(2, 3) -CELL. biol. förökningscell; särsk. (föga br.) bot. i fråga om kryptogamer. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 21. Vid sporernas groning uppstår en kort groddslang (promycelium), som afsnör groddceller (konidier). LAHT 1908, s. 282. —
(3) -EPITEL. anat. epitel ur vilket könscellerna utvecklas, könsepitel. NF 18: 495 (1894). Broman Männ. 1: 59 (1925). —
-FLÄCK.
1) (föga br.) bot. till 2: den del av fröämnessträngen varifrån själva fröämnet utgår, kärnfot; äv. om ”öga” på potatis. LAHT 1908, s. 249. 2NF (1908).
2) [jfr nylat. macula germinativa] embryol. till 3: groddskiva. Thorell Zool. 1: 294 (1860). VerdS 88—89: 14 (1900). —
-HINNA, r. l. f.
2) [jfr t. keimhaut, nylat. membrana germinativa] (föga br.) embryol. till 3: groddskiva. Thorell Zool. 1: 309 (1860). Wirén ZoolGr. 1: 137 (1896). —
(2) -KNOPP. bot.
1) på knoppstadiet varande förökningsskott som lossnar från växten; äv. om samling av sporer som avskiljes från en kryptogam. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 60. SvBotT 1909, Medd. s. 185. 2NF 23: 965 (1915).
2) på groddplanta: av hjärtbladen omsluten stamknopp som ger upphov till den nya växtens huvudskott. Haller o. Julius 25 (1908). 2NF 25: 1140 (1917). —
(2) -KNÖL. (föga br.) bot. (knölformig) groddknopp; jfr -LÖK 1. Areschoug LbBot. 129 (1863). Lundell (1893). —
(2) -KORN. [jfr t. keimkorn] (numera föga br.) bot. spor. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 20. 2NF 16: 27 (1911). —
(2) -LÖK. (mindre br.) bot.
1) lökformig groddknopp; jfr -KNÖL. Hartman Fl. XXII (1832). Areschoug LbBot. 129 (1863). 3NF 8: 1092 (1928).
2) knopp utvecklad inom en lök, nylök, smålök, lökknopp. NF 10: 466 (1886). BonnierKL 7: 981 (1925). —
(2) -PIGG, r. l. m. (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) grodd; jfr GRO-PIGG. Cederhielm PVetA 1740, s. 23. När ollonet öppnas, bör den emellan hjertbladen liggande groddpiggen hafva ljus färg. Arrhenius Jordbr. 3: 237 (1861). Landsm. XI. 3: 130 (1897). —
(2) -PLANTA. bot. ung växt som utvecklats ur ett frö. Lundström Warming 82 (1882). Tidigt på våren ses lönnens groddplantor i mängd på den efter snösmältningen kala marken under träden. Lindman NordFl. 3: 182 (1903).
(2, 3) -PLASMA. [jfr t. keimplasma] biol. protoplasmat i äggcellen. Wirén ZoolGr. 1: 435 (1899). VerdS 88—89: 30 (1900). —
(2, 3) -SKADA, r. l. f. [jfr t. keimschädigung] biol. skada på groddplasmat. LbInternMed. 2: 317 (1916). Wigert PsykSj. 1: 37 (1924). —
(3) -SKIVA. [jfr nylat. area germinativa] embryol. skivlik ansamling av celler på tidigt embryonalt stadium, varifrån utvecklingen av den nya individen utgår, blastoderm. Thorell Zool. 1: 309 (1860). Verd. 88—89: 40 (1900). 2NF 33: 1167 (1922). —
(2) -SKOTT. bot. om groddknopp (se d. o. 1). BotN 1879, s. 36 (i fråga om levermossor). Sernander SkandVeget. 29 (1901). —
(2) -SLANG. bot. slangartad utväxt som uppstår på groende sporer av rostsvamparna. LAHT 1894, s. 169. —
(2) -SÄCK. (numera mindre br.) bot. i fröämneskärnan befintlig cell som skiljer sig från de övriga gm sin betydliga storlek, embryosäck. BotN 1843, Bih. s. 14. Skårman Forssell 225 (1898). —
(2) -TRÅD. bot. trådlikt utskott som skjuter ut från vissa sporer vid deras groning; stundom om likartad företeelse hos frön. BotN 1840, s. 189. NF 15: 283 (1890). Cnattingius Skogslex. 42 (1894).
(2) -ÄNDE l. -ÄNDA. bot. om den del av ett frö varifrån grodden växer ut. VetAH 1805, s. 67. Lindberg Ölbr. 34 (1885).
Spalt G 957 band 10, 1929