| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
1) (numera mindre br.) grums; stundom: grumlig vätska; äv. i bild (jfr 2). Lindh Huuszapot. 214 (1675). Dale Älfen .. (blandar icke) sina klara fiällwatn med .. Harnäs Åens grummel. Rudbeck Samolad 76 (1701). Det klara afhälles .. från grumlet på bottnen af kärlet. Almroth Karmarsch 523 (1839). Hvad bekymmersamt grummel ser min hulda älskade i vår kärleks källa? Hagberg Shaksp. 8: 180 (1849). Jord och sand och annat grummel, / som röres upp om vårarna / av forsens virveltummel. Svartengren Vårst. 7 (1912). — särsk. (†)
a) kaffesump. Rothof 82 (1762). Låtom oss spå, men alldrig utan kort och Grummel. CAEhrensvärd Brev 2: 374 (1800). jfr KAFFE-GRUMMEL.
b) i utvidgad anv., jfr GRUMS, sbst.1 b. Grumlet efter prässningen (av bokollon). JFischerström i Alm(Ld) 1795, s. 40.
2) (numera mindre br.) i överförd l. bildl. anv. (jfr 1).
b) i fråga om försvagad synförmåga o. d.: oklarhet, töcknighet. Synens aftagande, under förökat grummel och rök för ögonen. VetAH 1807, s. 289. Öman Ungd. 192 (1889). jfr (†): Jag seer bland theras hoop (dvs. ”them, som Lyckan haar lyfft up til högre ställe”) .. / .. ett Skeen, som är med Grummel / Och Mangel altijd mängt. Lagerlöf Vitt. 60 (1684).
c) i fråga om tänkande, äv. framställningssätt o. d.: oklarhet, dunkel, oreda. De halfbildade .. glädja sig åt grumlet och föröka det efter förmåga. HTSkån. 2: 227 (i handl. fr. 1838). Vetterlund StudDikt. 18 (1901).
Spalt G 995 band 10, 1929