Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUMLA, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr GRUMMEL, sbst.2
Etymologi
[utvidgning av stammen i GRUMMA; jfr nt. grummeln, mullra, holl. grommelen, eng. grumble, mullra, muttra m. m., ävensom fr. grommeler, mumla; besläktat med GRUMSA; jfr GRUBBLA, v.2]
(†) brumma, muttra, grumsa. Serenius G 2 a (1734). ”God morgon!” sade jag. Ett doft grumlande fick jag till svar. Bremer Sysk. 1: 212 (1848).

 

Spalt G 994 band 10, 1929

Webbansvarig