Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUBBLA, v.2 -ade
Etymologi
[sv. dial. (Söderm.) grubbla, halvhögt yttra sitt missnöje, puttra; möjl. uppkommet gm sammanblandning av GRUMLA, v.3, o. GRUBBLA, v.1]
(†) klaga, knota, knorra; äv. i förb. med prep. om l. över (ngt). Swedberg Dav. § 82 (1713). Somlige (voro) upriktigt glade, som i början hade grublat. Schönberg Bref 1: XXVI (1795; ang. statsvälvningen 1789).

 

Spalt G 991 band 10, 1929

Webbansvarig