| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRUBBLA grub3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -AN (föga br., Hirn Sharp Synd. 100 (1915)), -ANDE, -ING (†, Schultze Ordb. 1607 (c. 1755), Wallin Vitt. 2: 16 (1804)), GRUBBLERI (se avledn.); GRUBBLARE (se avledn.); jfr GRUBBEL.
1) (†) i förb. med prep. i, stundom med: ”gräva” l. ”rota” l. röra l. forska i (ngt); äv. övergående i bet. 2. RP 4: 19 (1634). Lät mit dårliga förnuft .. / .. ei i the saker grubla, them jag bör enfaldigt tro. Kolmodin Rök. 82 (1728); jfr 2. Carlén Repr. 109 (1839). (Rektorn) har aldrig kunnat något annat än att grubbla med sina böcker. Wetterbergh Penning. 136 (1847). jfr: Grubbla i politik. Schulthess (1885).
2) helt uppgå i tankevärksamhet, oavlåtligt (ofta fruktlöst l. sjukligt oroligt) tänka l. spekulera l. fundera l. ”grunda” (i sht för att komma till klarhet i ngn svårlöst fråga), ruva; ofta i förb. med prep. över l. på, förr äv. om. Gå och grubbla. Gud låte osz .. mindre grubbla häröfwer och mera giöra. Swedberg SabbRo 31 (1700, 1710). Block Progn. 97 (1708). Hvad grubbla vi då på? JGHallman Vitt. 75 (c. 1756). Den unga token begynner grubbla om menniskors medfödda jemlikhet. Leopold 3: 424 (1797, 1816). (Tomten) grubblar, fast ej det lär båta, / öfver en underlig gåta. Rydberg Dikt. 1: 140 (1882). jfr (†): Alla gruble efter compagniet. RP 4: 23 (1634). — särsk.
a) umgås med planer på (ngt); numera bl. i förb. med prep. på. Skicka in min gröna Chinesiska florshufva, .. jag grubblar till hälften att använda den i någon costume på redouten. Almqvist DrJ 16 (1834). Wulff Leopardi 188 (1913). Grubbla på hämnd. Östergren (1925).
b) gm grubblande göra (ngt l. ngn till ngt) l. försätta (ngn l. ngt) i ett visst tillstånd; i sht med objektiv predikatsfyllnad o. vanl. refl. Du kunde väl grubbla dig vansinnig derpå. Fahlcrantz Schiller Fiesko 89 (1821). När du grubblat hvitt som snö / ditt hår. Levertin Salomo 15 (1905). Grubbla huvudet ur led. Lagerlöf Mårb. 40 (1922).
3) vara tungsint; numera nästan bl. i p. pr.; förr äv.: fantisera, vara svagsint, (lindrigt) sinnessjuk. Hans .. (förvirrade) tal .. hade redan gifvit oss den tanckan, at karlen grublade. Nordberg C12 2: 11 (1740). (Han) blef grubblande och hängde sig. UB 3: 162 (1873). Auerbach (1909).
GRUBBLA UT10 4. gm grubblande skaffa sig klarhet om (ngt), uttänka, utfundera. Loke .. hade snart grubblat ut, huru han skulle ställa det. Rydberg Gudas. 60 (1887). jfr UT-GRUBBLA.
GRUBBLARE, m.||ig.
2) till 2: person som grubblar, är fallen för grubbel. Rydelius Förn. 368 (1737); möjl. till 1. Den spörjande grubblarn. Paulson Minnestal 99 (1899). —
GRUBBLERI grub1leri4, n. grubbel, grubblande; äv.: tanke l. föreställning uppkommen gm grubblande; ofta med ngt nedsättande bibet. Leopold 3: 85 (1816). Tusende grubblerier hopades i hjernan. Sparre Stand. 546 (1847). (Tegnérs) filosofiska grubblerier. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 36.
Spalt G 990 band 10, 1929