Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÖVLA, v. -ade.
Ordformer
(gråfla 1678. gröfla 1651 —c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. (mellersta Sv., Finl.) grövla, gryvla, röra l. gräva (i ngt), grubbla, ligga o. sprattla m. m., motsv. nor. dial. gryvla, rota, gräva, samt fht. grubilōn, t. grübeln (se GRUBBLA, v.1), liksom sv. dial. gryvel, n., små gropar, grövja, grop, isl. gryfja, fördjupning i marken, av en stam gruƀ- (jfr GRUBBA, sbst.); jfr de med annan vokal resp. slutkonsonant bildade stammarna i GRÄVA, GRÄVLA, GRUVA, sbst.1, GRÖPA, v.1, o. GROP; beträffande formen gråfla se Hesselman i o. y 139 (1910)]
(†) ”gräva” l. ”rota” (i ngt), forska (efter ngt). Arvidi 109 (1651). Dock gråflade han (dvs. Stiernhielm) förmycket i ord-letande, eller etymologier. Columbus Ordesk. 56 (1678; uppl. 1908). Schultze Ordb. 1607 (c. 1755).

 

Spalt G 1233 band 10, 1929

Webbansvarig