Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRYNA, v.2, pr. sg. -ar.
(†) opers.: (börja) gry; äv. om sol: stiga upp. Spegel GW 30 (1685). Mädan the gingo och innan the kommo fram, begynte thet gryna af dagen; och när the endteligen kommo fram, wiste sig litet dagen. Swedberg SabbRo 1212 (1697, 1712). Då, lik en sol, som grynar bortom de töckniga bergen, / .. / Kom du. Elgström (o. Ingelgren) 103 (1810).
Spalt G 1093 band 10, 1929