| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRÅT grå4t, r. l. m.; best. -en.
gråtande; stundom övergående i bet.: klagan, jämmer; äv. konkretare: tårar; äv. bildl. Sakta, stilla, häftig, bitter, nervös, halvkvävd, krampaktig gråt. Gråt och snyftningar. Gråt och klagan. Gråt och jämmer. Brista (ut) i (högljudd) gråt. Falla i gråt. Svälja gråten, sin gråt. Kämpa med gråten. Icke kunna hålla tillbaka gråten. Hennes ansikte var svullet av gråt. Ögonen voro röda av gråt. Apg. 20: 37 (NT 1526). Iagh .. blandar min dryck medh grååt. Psalt. 102: 10 (Bib. 1541). Grått och låt (är) i hvar vrå. OxBr. 3: 133 (1627). The .. vända sit löje i gråt. Spegel Pass. 387 (c. 1680). O Gudh .. / Min gråt tu .. höre. Ps. 1695, 27: 5. Han kan icke tala för gråt. Envallsson Schlenzh. 61 (1796). Stranden, / I perlor klädd af daggens gråt. Runeberg 5: 56 (1860). Stryk bort din gråt, min vackra vän, / här finns ju godt om manfolk än. Karlfeldt FridVis. 50 (1898). Nu ville gråten komma i en hejdlös ström. Hallström Than. 47 (1900). — jfr AFTON-, BARN(A)-, BLODS-, DAGG-, EFTER-, GLÄDJE-, KLAGO-, KROKODIL-, KVINNO-, SORGE-, TORR-GRÅT m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Offta kommer gråt effter skricke lååt. SvOrds. B 7 b (1604). Sorg och grååt, skillier kärleeken åth. Grubb 752 (1665).
b) (ngt vard.) i uttr. ha gråten i halsen o. d., äv. gråten sitter l. står ngn i halsen, förr äv. gråten står ngn i ögonen, vara nära att gråta resp. ngn är nära att gråta. Gråten står mig i halsen, broder! Bellman 4: 104 (1791). Gråten står honom i ögonen. Lindfors (1815). Gråten satt mig i halsen. Böttiger 6: 60 (c. 1875). VL 1905, nr 250, s. 4 (bildl.).
-ATTACK. —
-DRAMA. i sht litt.-hist. starkt sentimentalt drama (som framkallar tårar, i sht gm att framställa tårfyllda scener); i sht om dylikt drama tillhörande den starkt sentimentala genre som odlades under slutet av 1700-talet o. i början av 1800-talet. Beskow Vandr. 2: 54 (1820, 1834). Wrangel Dikten 274 (1912). —
-FYLLD, p. adj. (i sht i vitter stil) fylld av gråt l. tårar. Gråtfyllda ögon. Sturzen-Becker 1: 78 (1845, 1861). En ändtligen uppfylld längtans gråtfylda jubel. Rosenius Naturst. 63 (1897). —
-FÄRDIG. (ngt vard.) som är nära att gråta, ”som har gråten i halsen”; äv. bildl. Törneros Brev 2: 134 (1827; uppl. 1925; bildl.). Jag (blev) så sorgsen, att jag var gråtfärdig. Bremer Grann. 2: 89 (1837). Östergren (1925). —
-KRAMP. i sht med. krampaktigt anfall av gråt. NF 7: 220 (1883). Wretlind Läk. 9—10: 227 (1902). Hon skakades av en gråtkramp. Siwertz Sel. 2: 210 (1920). —
-LIK, adj. (†) som liknar en gråtandes klagan; äv. om öga: som ser ut att vara nära gråt. Strax med ett gråtlikt ljud de trötta klockor klämta. Lidner 1: 280 (c. 1781). Hans ögon sågo gråtlika ut. IEEstlander (1797) hos Roos FamArkiv 21. Fahlcrantz Schiller Fiesko 18 (1821). —
-MILD. som (av överdriven känslighet) gråter vid minsta anledning, (alltför) känslosam, pjunkig, sentimental; äv. i överförd anv.: som vittnar om l. utmärkes av l. är uttryck för nämnda egenskaper. Linc. (1640). Sahlstedt (1773). (Atterboms) gråtmilda trånad öfvergår allt mer och mer till vansinnighet. Tegnér (WB) 3: 412 (1820). En gråtmild röst. Johansson HomOd. 10: 418 (1844). Sentimentala, gråtmilda romaner. Hjärne DagDrabbn. XLIII (1882). (Domprostinnan) var gråtmild och resignerad som på en begrafning. Bergman Test. 132 (1910).
-PAROXYSM. i sht med. Telefonfröken .. insjuknade .. i krampanfall och gråtparoxysmer. Dagen 1897, nr 156, s. 1. —
-ROP. (†) under gråt utstött klagorop, högljudd gråt. Folcket (kunde) icke .. kenna thet glädheroop för gråtropet j folckena. Esra 3: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: folkets högljudda gråt). Schenberg (1739). —
-RUNA. (i fråga om ä. förh. i Finl.) litt.-hist. sång (”runa”) av det slag som varit avsett att vid begravningar l. bröllop med gråtande röst sjungas (framsägas) av kvinnor. Porthan BrefSamt. 1: 13 (1778). Reuter Finland 805 (1903). —
-RÖD. (i vitter stil) om öga: röd av gråt. Desse ömkeliga Nunnor sutto med Gråt-Röda ögon. Dalin Arg. 1: nr 29, s. 8 (1733; uppl. 1754: gråtande). Johansson Varseln. 101 (1915). —
-RÖST. (gråt- 1883. gråto- 1541—1739) (†) gråtande röst, gråt, jämmer. Och gråtoröst eller klaghoröst skal icke meer ther inne (dvs. i Jerusalem) hörd warda. Jes. 65: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: gråt). Hildebrand Isl. 209 (1883). —
-STYCKE. (tillf.) sentimentalt (teater)stycke; jfr -DRAMA. CAEhrensvärd Brev 2: 300 (1799). Östergren (1925). —
-TON, r. (†) gråtande ton. (Prästen) affecterar en gråt-ton. Thorild 2: 71 (1784). Björn Oldsb. 54 (1790). —
-ÖGD, p. adj. (i vitter stil) som har tårar i ögonen; äv. bildl. Jagh gråt-ögd afsked tog. Lucidor (SVS) 21 (c. 1670). Tegnér (WB) 5: 205 (c. 1826; bildl.). Östergren (1925).
B (†): GRÅTE-DAL, se C. —
-TÅR, se D.
C: GRÅTO-DAG. (i bibeln) dag på vilken ngn l. ngt begråtes. Och the gråto och klaghodaghar offuer Mose wordo fulkompnadhe. 5Mos. 34: 8 (Bib. 1541). Skola vi framgent hålla gråtodag och späka oss i femte månaden? Sak. 7: 3 (Bib. 1917; Bib. 1541: gråta). —
-DAL. (gråte- 1615—1623. gråto- 1629) (†) om jorden l. helvetet: ”tåredal”, ”jämmerdal”; jfr DAL 3 b α. Phrygius HimLif. 131 (1615). Then grymma gråtedaal Helwetet. PJAngermannus Vthl. 22 (1623). J ären vthi thenna .. Gråtodaalen fremmande och Gästar. Kemner Trum. 18 (1629). —
-MUR(EN). benämning på den del av den gamla muren omkring tämpelplatsen i Jerusalem vid vilken judar samlas för att gråta över tämplets o. stadens förstöring, klagomur(en). Waldenström Österl. 513 (1896). Lagerlöf Jerus. 2: 53 (1902). —
-SPEL. (†) gråtdrama. Hjertesår och Hjertebalsam .. Romantiskt Gråtospel i Tre Öppningar. Arwidsson (1819; boktitel). —
D (†): GRÅTS-TECKEN. tecken som röjer att ngn gråtit. Uti hwilkas ögon, röda strek, thet är, stora sorgs och gråtstekn synas. Spegel Pass. 186 (c. 1680). —
-TÅRAR, pl. (gråte- 1560. gråts- c. 1680—1712) tårar. Gråtetåårar, betaga migh måål och röst. Svart Ähr. 44 (1560). Spegel Pass. 183 (c. 1680). Dens. 511 (1712).
GRÅTELIG, GRÅTIG, se d. o.
Spalt G 1126 band 10, 1929