Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUCKU guk3u2, i bet. 1 n., i bet. 2 m. l. r.; best. -t, ss. m. l. r. -n ((†) i best. anv. utan slutartikel Schultze Ordb. 1568 (c. 1755)); pl. (i bet. 1, †) = (Isogæus Segersk. 1095 (c. 1700)).
Ordformer
(guck-ku 1688 (i bet. 1). gucku c. 1700—1926. guku 1729 (i bet. 1)— 1832 (: gukuträdet))
Etymologi
[ljudhärmande; jfr sv. dial. guck, gök (se GUCK, GUCKMAT), GUCKA, v.1, GOGO, KUCKU samt GÖK, sbst.1]
1) (†) om gökens läte. Turturdufwan sårgse tuttrar, / Och Gökens Guck-ku blandas in. Wallenius Sånggud. A 4 b (1688). Franzén Skald. 2: 198 (1799, 1828; bildl.).
2) (numera utom i ssgr föga br., bygdemålsfärgat l. i barnspråk) (fågeln) gök. Rudbeck Samolad 74 (1701). Östergren (1926; angivet ss. ”folkligt (l. småbarns)namn på göken”). jfr Kock SpråkFörändr. 36 (1896).
Ssgr (till 2; jfr ssgrna under GÖK, sbst.1): GUCKU-GRÄS. den ormbunkartade växten Botrychium Lunaria Sw., låsgräs. Kröningsvärd FlDal. 62 (1843). Henriksson Växt. 114 (1911; fr. Dalarna). —
-LIN. = -RÅG 2. Linné Fl. nr 868 (1745; fr. Gästrikl.). Fries Ordb. 35 (c. 1870). —
-MAT. örten Oxalis Acetosella Lin., harsyra. BotN 1893, s. 134 (fr. Uppl.). —
-RÅG.
1) örten Lychnis flos cuculi Lin., gökblomma. AfhNaturv. 2: 99 (1831; fr. Lima i Dalarna). LandtbrTDal. 1907, juni s. 30 (fr. Lima i Dalarna).
2) benämning på (sporfrukter av) mossarten Polytrichum commune Sw., björnmossa. Linné Fl. nr 966 (1755; fr. Roslagen). Fries Ordb. (c. 1870). —
-SKO, r. l. f. ofta i pl.: orkidén Cypripedium Calceolus Lin., toffelblomma, hos vilken nedre kalkbladet (läppen) liknar en sko. Linné Fl. nr 735 (1745; fr. Roslagen). Aspelin Fl. 49 (1749). LfF 1910, s. 100. —
-SÄD. = -RÅG 1. LandtbrTDal. 1907, juni s. 30 (fr. Älvdalen i Dalarna). —
-TRÄD. (†) ”gökträd”. Från gärdet .. / Smögo vi (barn) med hoppets mod / Varsamt under gukuträdet, / Som i lundens skymning stod. Nyberg 2: 116 (1828, 1832).

 

Spalt G 1242 band 10, 1929

Webbansvarig