| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GUNST gun4st, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er32.
(i sht i skriftspr.)
1) bevågenhet, ynnest (som visas av överordnad l. innehavare av makt o. d.); nåd; förr äv. om gudomlig nåd; förr äv. allmännare: välvilja, välvillig sinnesstämning. Eftersträva, fika efter ngns gunst. Vara, stå, komma i ngns gunst l. i gunst (förr äv. gunsten) hos ngn. Åtnjuta ngns gunst. Vinna, förlora ngns gunst, förr äv. finna gunst (hos ngn). The acte fly oss en owiliogh almogha then wij .. aff fortiendt haffue tack oc gunst. GR 2: 259 (1525). Konungens .. gunst är såsom dagg på grääs. Ordspr. 19: 12 (Bib. 1541). Ionathas .. skenckte .. (konungarna) kosteligha gåffuor .. och fann gunst när them. 1Mack. 10: 60 (Därs.). Han kom i H. F. N. gunst. AOxenstierna 1: 4 (1605). Ondt byggia på hwars mans gunst. Grubb 633 (1665). Att stå i gunsten hos dessa ämabla flickor. Sturzen-Becker 2: 51 (1841, 1861). (Jack Churchill) stod högt i gunst hos de sista Stuartarna. Hagberg VärldB 93 (1927). — jfr AV-, FOLK-, HERRE-, HOV-, KUNGA-, KVINNO-, MISS-, MÄNNISKO-, O-GUNST m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr. (jfr b, c, d, e): komma till gunst, komma i nåd, tagas till nåder. Nogre (av adeln) som droge vp til Stocholm bleffue ther inmanthe (av E. XIV) och medh stor möde komme till gunsth igen. HBielke (1593) i HSH 7: 57. Schroderus Os. 2: 558 (1635). — taga (ngn) i l. till gunst, taga (ngn) till nåder. AOxenstierna 1: 6 (1605). Chenon Heywood 1: 13 (1772). — hava gunst till ngn, hysa gunst för ngn, vara välvilligt stämd mot ngn, hysa välvilja mot ngn, vara ngn bevågen l. nådig. FörsprRom. 2 a (NT 1526). Then faderlig gunst och kärlighet, som vi altid till honum haft och draget hafve. RA 1: 765 (1557). Hysa gunst för ngn. Cavallin (1875). — göra l. bevisa (ngn) gunst o. d., visa ngn välvilja l. bevågenhet. Then gönsth, troo och naadhe, han (dvs. Kristiern II) oss giordth och bewiisth haffwer. SvTr. 4: 10 (1521). Therför’ beder iag Diana / I hans Namn, ödmiukelig, / At tu skäncker honom (dvs. Kupido) Nåde / Och beteer dijn höge Gunst. Stiernhielm Cup. 13 (1649, 1668). Hårleman PVetA 1746, s. 1. — vara av den gunsten och, vara av den godheten att (göra ngt); jfr GUNSTIG 1 a γ. Var af den gunsten och sänd mig .. (brevet) tillbakas. Linné Bref I. 2: 235 (1760).
b) i uttr. (göra ngt) av gunst och nåd, förr äv. av gunst, av gunst och god vilja o. d., av nåd, av välvilja. Att iach aff synnerlige gunst och god willie stadfäster .. the breff. GR 1: 2 (1521). (Invånarna på ön Banda) hafwa .. tillförende warit sine egne Herrar, Och aff Gunst effterlätit .. the Engelske hoos sigh boo. Kiöping Resa 129 (1667). Björkman (1889).
c) (†) i uttr. med gunst.
α) med välvilja, välvilligt. Behagar Läsaren med gunst anse detta Stycke (så osv.). Loenbom Stenbock 1: 9 (1757).
β) med förlov (sagt). Då .. sade håken till Olof (: mz gunst till att schrifua :) kiöss mig back. VRP 1625, s. 188. Wil någon kasta vp (medh Gunst) han dricke warmt Watn. IErici Colerus 1: 376 (c. 1645). Med gunst sagt. Lind (1749).
d) (†) i uttr. vår (synnerliga) gunst (tillförene), ss. inledningsfras i kunglig skrivelse. GR 1: 78 (1523). RA 1: 126 (1529).
e) (†) i fråga om befriande från straff o. d.: nåd. Jag gaf dem gunst på samma stundh. Carl IX Rimchr. 20 (c. 1600). (Grevinnan Vellingk) beder om gunst och grace för sin fader (som dömts till döden). 2RARP 5: 34 (1727).
2) konkretare: ynnestbevis, favör, grace; förr äv. i fråga om gudomlig nåd. Visa, bevilja, förr äv. göra ngn en gunst l. den gunsten att (osv.). Utbedja sig (ngt såsom) en gunst. Thet är een dråplig gunst och nådh aff Gudi, få höra hans helga Ord. OPetri 3Förman. 28 (1535). Så skalt tu giffua them til spillo, och intet förbund medh them göra, eller någhon gunst bewijsa them. 5Mos. 7: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: nåd). At R(idderskapet) o. A(deln) ville visa honom den gunsten ock höra på honom. 2RARP 4: 307 (1727). Det var ju första gången, som han själf .. begärde en gunst af doktorn. Cederschiöld Riehl 1: 18 (1876). Björkman (1889). — särsk.
a) eufemistiskt i fråga om erotiska förh., om kvinnas ynnestbevis mot man. (Åt)njuta en kvinnas gunst. Triewald Lärespån 32 (c. 1710). När han .. stal den första gunst af sin vaknande maka. Elgström (o. Ingelgren) 135 (c. 1805). Östergren (1926).
b) (†) övergående i bet.: (beviljad) förmån; erkänsla, gratifikation, dusör. Kwnne tw finna raad tiil ath faa fath paa her pedher Canceler och andhra som oss ther wppe skemliga fortala .. wilie wij thaa betenckia tiigh een gönsth ther före. GR 2: 69 (1525). Skole i aff sliik köpslagen wetha oss ther en gunst fore. Därs. 8: 338 (1533).
3) [efter t. zu gunsten; jfr uttr. till ngns favör] (†) i uttr. till gunst för, till fördel för. Till gunst för en möjligtvis öfvermodig gäldenär. JGRichert (1862) hos Warburg Richert 2: 372. Att af denna (sin av Gud förlänta maktfullkomlighet) afstå ett jota till gunst för de liberala idéerna, det kunde .. (Pius IX) icke inför sitt samvete försvara. Ljunggren Resa 91 (1871). — jfr: Föllo ther Sakörer vthi skulle the vpbäras Konungen til reede och gönst. Girs G1 96 (c. 1630).
a) (†) med indir. obj.: välvillig, gunstig mot (ngn). Lyckan, som var honom gunstbenägen. Kullberg Ariosto 2: 354 (1865).
b) ss. adv. gunstbenäget, benäget, välvilligt, ”i nåder”. 2RARP 5: 585 (1726). Om Riksens Högloff. Ständer skulle gunstbenäget gilla .. detta .. förslag. AdP 1786, s. 150. Hedenstierna FruW Förord 1 (1890). —
-BENÄGENHET~0200, äv. —010~2. (i ålderdomligt spr., stundom äv. skämts. arkaiserande) benägenhet, välvilja, gunst. Emedlertijd täcktes wähl Ehrewyrdige Hr Mag: .. wara af dhen berömliga gunstbenägenheet, och mig häruthinnan eij förtänckia. VDR 1709, Verif. 1641. HQuiding (1707) hos Cavallin Herdam. 5: 322. Meurman (1846; med hänv. till gunst). —
-BETYGELSE. (numera föga br.) ynnestbevis. Chenon Heywood 1: 88 (1772). Utmärkelser, skänker och andra gunstbetygelser och fördelar. Bolin Statsl. 1: 95 (1868). —
-BEVIS. (gåva l. förläning l. fördel som gives ngn ss.) ynnestbevis; nådevedermäle. Bland gunstbevis i anledning af säkerhetsaktens tillkomst må nämnas: biskop Lindbloms lilla Nordstjerne-kors. Crusenstolpe Mor. 3: 289 (1841). Hjärne K12 159 (1902). —
-BEVISNING. (mindre br.) handling varigm man visar ngn sin ynnest; särsk. konkret: ynnestbevis. Wikforss 1: 719 (1804). BL 1: 64 (1835). Gåfvor och gunstbevisningar. JmtFmT 4: 84 (1907). —
-BEVÅGEN. (i ålderdomligt spr., stundom äv. skämts. arkaiserande) = -BENÄGEN. Consistorii gunstbevågna åtancka. VDAkt. 1781, nr 168. Dalin Synon. 331 (1925). —
-BEVÅGENHET~0200, äv. —010~2. (i ålderdomligt spr., stundom äv. skämts. arkaiserande) = -BENÄGENHET. Recommenderar mig uti .. Venerandi Consistorii gunstbevågenhet och ädelmod. VDAkt. 1785, nr 345. —
-FÅNGARE. (†) person som fikar efter gunst; jfr FOLKGUNST-JÄGARE. Wallin Vitt. 2: 298 (c. 1808). Valerius 2: 247 (1839). —
-RÄTTVIS. (†) välvillig o. rättvis. VDAkt. 1704, nr 271. I afvaktan af gunsträtvist Utslag. DA 1771, nr 70, s. 2. VDAkt. 31/1 1846. —
-RÄTTVISLIG; adv. -en (2RARP 5: 617 (1726)). (†) = -RÄTTVIS. (Jag) afwachtar ett gunsträttwisligt swar. VDAkt. 1686, nr 118. Därs. 1800, nr 55. —
GUNSTLIG, adj.; adv. -a, -en, -t. (gunst- 1524—1780. gunste- 1521—1869. gonste- 1524. gönste- 1524—1525. günste- 1587. -ligit, n. 1526) (†) till 1: välvillig, vänlig, nådig; om person l. sak; jfr GUNSTIG 1. GR 1: 25 (1521). Wij .. tilsagde thom .. atuj skole wara thom gunsteliga, och wethe theris besta. Därs. 6: 238 (1529). Iagh förseer migh thes til honom, at han skal sigh emoot idher gunsteligha och wenligha hålla. 2Mack. 9: 27 (Bib. 1541). Jag skref förra posten til Collegium (medicum) och afbidar gunstligt svar. JSalberg (1780) hos Hjelt Medicinalv. 2: 495. Forssell Hist. 1: 204 (1869). —
GUNSTLING, se d. o.
Spalt G 1367 band 10, 1929