Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GURGLA gur3gla2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (knappast br., WoJ (1891)); jfr GURGEL, sbst.2
Etymologi
[eg. samma ord som GURGLA, v.1, i bildl. anv.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GRUFFA, GRONDERA o. d.]
(vard., mindre br.) gräla, ”gruffa”, ”bråka”. Larsen (1884; med hänv. till gräla; angivet ss. skämts.). Ämnar pastorn .. börja och .. gurgla i tidningarna? Roos Skugg. 241 (1891). Auerbach (1909).

 

Spalt G 1376 band 10, 1929

Webbansvarig