Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GUTÅR gɯtå4r l. gu-, sbst. oböjl., i bet. 1 n., i bet. 2 r. l. m.; pl. (tillf.) = (Karlfeldt FlBell. 52 (1918)).
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) hälsningsformel (eg. innebärande önskan om ett lyckligt år) använd, då ngn dricker ngn till: ”skål!” Gåthår gåthår stalbroor. Prytz G1 D 1 b (1621). Här hörz (när djäknar festa) gu Tår gu Tår, gu Tår mjn goa Granne. Warnmark Epigr. K 2 b (1688). Han (dvs. Grim) tog et glas Ratafia och sade: Godtår Vibjörn: jag ger dig min dotter med tre stora byar och en guldkädja. Dalin Vitt. 5: 57 (1751). Hela Olympen, gutår i min vrå! Bellman 4: 34 (1791). Ja, skål för de framfarna år / Och för vår lefnads långa vår! / Gutår! Wennerberg 2: 2 (1848, 1882). jfr: En klocka prunkar på vårt golv; / när midnattstimmen slår, / i luckan stå apostlar tolv / och sjunga tolv gutår. Karlfeldt FlBell. 52 (1918).
2) (†) konkretare: skål (som drickes); drickande; dryckjom. Hr Erich (var) aff godhtåår öfwerlastat. VDAkt. 1684, nr 77. Gott-år .. drickes både Sökn-dag och Helig. SvMag. 1766, s. 81.
Spalt G 1384 band 10, 1929