Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÅSA gå3sa2, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. gåsa, blåsa, ånga; jfr nor. dial. gosa, ånga, dunsta, nyisl. gusa, sprudla, gosa, blåsa, pusta, nor. dial. gusa, om luft: framströmma, gosa, ånga, dunsta; besläktat med GUST, GÖSA]
(numera knappast br.) tekn. i fråga om masugn: avgiva mörk rök (då masugnen är för starkt malmad o. löper fara att bli försatt). Rinman (1788). Möller (1807).

 

Spalt G 1564 band 10, 1929

Webbansvarig