Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄNG jäŋ4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. gæng; sannol. i sjömans- o. hamnarbetarkretsar (möjl. under anslutning till GÄNGE, sbst.) lånat från eng. gang, motsv. sv. GÅNG]
1) (i sht i arbetarkretsar) antal personer som arbeta tillsammans, arbetslag; i sht i fråga om stuveriarbetare. Björkman (1889). Lossningen (av fartyg) skulle bedrifvas med nio man i gänget. SD(L) 1896, nr 145, s. 13. — jfr ARBETAR-, ARBETS-, MURAR-, STUVAR-GÄNG m. fl.
2) (starkt vard.) sällskap, lag, klick, kotteri. Koch Timmerd. 312 (1913). Filip hade .. efter skolans slut listat sig in i ett sådant gäng, där det slarvades med sprit. Siwertz Varuh. 167 (1926). — jfr HEJAR-, KAMRAT-, SKOLPOJKS-GÄNG m. fl.

 

Spalt G 1606 band 10, 1929

Webbansvarig