| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUVARE stɯ3vare2, sbst.2, m.//ig.; best. -en; pl. =.
1) motsv. STUVA, v.2 2: person som yrkesmässigt lastar o. därvid stuvar (samt lossar) fartygsgods, stuveriarbetare; äv. om person l. (i utvidgad anv., vard.) företag som ombesörjer lastning o. lossning av fartyg (o. i vissa fall äv. åtar sig tillsyn över o. ansvar för lasten såväl vid mottagande som stuvning); jfr STUVERIST, STUVIDOR. Röding SD 92 (1798). För öfrigt finnas allestädes särskilta personer, under namn af stuvadorer eller stufvare, som i lastningssätten med åtskilliga varor äro väl förfarne. Roswall Skeppsm. 1: 222 (1803). Emedan stufningen är en skild konst, som fordrar mycken erfarenhet .. finnas i många hamnar offentligen anställda, edsvurna stufvare. Lang FinlSjör. 1: 388 (1890). I det följande betecknas stufvarnes arbetare med ordet stufverister till skilnad från de hamnarbetare, som arbeta direkt under fartygsbefäl och för hvilka någon sammanfattande benämning f. n. icke finnes. Tengdahl Hamnarb. 11 (1897). Alla vinschar arbetade, finnar och svenskar surrade i lastrummen, stufvaren stod bredbent med anteckningsboken i hand. Samzelius SkogFjäll. 31 (1905). Då ångbåtarna började träda i verksamhet på 1870-talet uppstodo (i Gbg) ”stuvare”, vilka åtogo sig loss- och lastningsarbetet på entreprenad och engagerade hamn- och stuveriarbetare för att utföra arbetet. Lindley (o. Olsson) SvTransp. 1: 18 (1943). SvD(A) 16/7 1963, s. 8. — jfr BARLAST-, SKEPPS-, SKUT-, SMÅ-STUVARE m. fl.
2) motsv. STUVA, v.2 3: person som (yrkesmässigt) stuvar l. packar ihop ngt; särsk. (o. utom mera tillf. numera bl.) i ssgn KOJ-STUVARE.
-FÖRBUND. förening bestående av till Svenska Arbetsgivarföreningen anslutna o. av Sveriges Redareförening godkända stuvare; i sht i uttr. Sveriges Stuvareförbund, Norrlands stuvareförbund, Södra Sveriges Stuvareförbund; jfr förbund 6 b. VL 1908, nr 124, s. 9. Södra Sveriges stuvareförbund. 3NF 21: 232 (1935). Visserligen finnes i den mellan Norrlands stuvareförbund och Sveriges redareförening år 1934 träffade överenskommelsen intagen en bestämmelse om särskild tilläggsavgift (vid visst lossningssätt). 1NJA 1938, s. 603. SvD 27/1 1974, s. 18. —
-SPETT. (numera föga br.) (speciell typ av) spett använt av stuvare (ss. hävstång vid stuvning av gods), rullspett. Varulex. Byggn. 2: 211 (1955). —
Spalt S 13358 band 31, 1993