| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUV stɯ4v, sbst.2, r.; best. -en; pl. -ar.
(i fackspr.)
1) ngt stuvat; särsk. om mängd av likartat gods staplat o. sammanpackat i en sammanhållen enhet; äv. om plats på kaj l. i magasin l. dyl.; jfr STUVA, v.2 2. Hade under dagen stuvat vetesäckar i magasinet .. då han halkade på de översta säckarna i stuven och föll handlöst. UNT 14/7 1939, s. 4. Stuven var namnet på den plats på kajen, som varje båt hade sig anvisad för tillfällig lagring av det lossade. Erixon SthmHamnarb. 55 (1949). Hasslöf SvVästkustf. 420 (1949).
2) [möjl. kortform för STUV-PLATS l. STUV-RUM] = STUVNINGS-RUM. Stuv (dvs.) mindre förvaringsutrymme, i regel låsbart, ombord. Rydholm (1967).
Spalt S 13351 band 31, 1993