Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖK, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(jök 1744—1748)
Etymologi
[sv. dial. (mellersta Sv.) gök; eg. samma ord som GÖK, sbst.1 3, i bildl. anv.; jfr GUCK, ävensom den bildl. anv. av ett flertal djurnamn, t. ex. BJÖRN, BOCK, GET o. HUND]
(†) ungt, ur marken uppskjutande skott av vissa växter, ss. humle o. sparris. The uptittande Giökar el. Guckar. Broman Glys. 3: 53 (1736; i fråga om humle). Dahlman Humleg. 11 (1748). Späda och möra Gökar (av sparris). Retzius FlVirg. 139 (1809). — jfr HUMLE-, SPARRIS-GÖK.

 

Spalt G 1680 band 10, 1929

Webbansvarig