Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖLING jø3liŋ2, sbst.1, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 m.||(ig.); best. -en; pl. -ar. (i fråga om de olika formerna av ordet se vidare under GRÖN-GÖLING)
Etymologi
[sv. dial. göling; avledn. av GUL; benämningen beror på att ifrågavarande fågel (se 1) delvis är (grön)gul; jfr GYLLING, sbst.1, ävensom GÖLING, sbst.2]
1) fågeln gröngöling (se d. o. 1); numera bl. (föga br.) elliptiskt för d. o. Linc. Iii 4 b (1640). Ericson Fågelkås. 1: 113 (1906).
2) (vard., numera knappast br.) elliptiskt för GRÖN-GÖLING 2. Petter Smeds var en göling om 16 år, när han langade ved. Topelius Vint. II. 2: 96 (1882).

 

Spalt G 1682 band 10, 1929

Webbansvarig