Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖLNING, f.
Etymologi
[vbalsbst. till sv. dial. gölja(s), vämjas, kräkas, fsv. gölias, vilja kräkas; snarast ljudhärmande (jfr GYLKA); jfr dock Noreen SvEtym. 35 (1897)]
(†) uppkräkt maginnehåll. Hustro Brita .. befins hafua opkastat en gölningh vnder predijkan. Murenius AV 52 (1640).

 

Spalt G 1682 band 10, 1929

Webbansvarig