Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖTEBORGSK jöt1ebor4jsk l. jø1te-, adj.; adv. -T; förr äv. GÖTEBORGISK, adj.
Ordformer
(-borgisk 1612 (: borgiske, pl.). -borgsk 1807 osv.)
Etymologi
[avledn. av GÖTEBORG]
adj. till stadsnamnet Göteborg; i pl. obest. förr äv. i substantivisk anv.: göteborgare. Man hafuer och fångat någre Götheborgiske. AOxenstierna 2: 91 (1612). Weste (1807).
Avledn.: GÖTEBORGSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) kvinnlig göteborgare. Envallsson Skom. 8 (1785).
2) stadsdialekt som talas i Göteborg. SAOL (1900).

 

Spalt G 1760 band 10, 1929

Webbansvarig