Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HAFSER haf4ser, m.; best. (mindre br.) -n l. hafsen; pl. (mindre br.) hafsar; i sht i Finl. äv. HAFS haf4s, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
(starkt vard.) motsv. HAFSA, v. 2: hafsig l. slarvig person, slarv, slarver. Lind 1: 1500 (1749). Calonius Bref 80 (1794). Lundell (1893; angivet ss. talspr.).
Spalt H 28 band 11, 1930